Jag har funderat länge på varför journalisten Kajsa Ekis Ekman riktat sina kanonader gentemot forskaren Susanne Dodillet, att vara meningsmotståndare är ju inte en självklarhet till att spendera den tid Ekman gjorde för att försöka få Dodillets forskning att förgäves fällas för ”oredlighet i forskning” (Dodillets avhandling ”Är sex arbete? Tysk och svensk prostitutionspolitik sedan 1970” för Göteborgs universitet testades av universitetet och friades från Ekmans anklagelser).

När man läser Kajsa Ekis Ekmans uppmärksammade bok ”Varat och varan” (Leopard Förlag, år 2010), tillsammans med den nyligen utförda intervjun i SVT:s UR ”En bok, en författare” uppstår dock vissa förtydlingar om orsaken. Dodillets forskning handlade om att studera de feministiska debatter som skett i Sverige respektive Tyskland, där debatterna haft olika utgångspunkter med ändå samma mål, det vill säga bägge har haft välmenande motiv (ex. att minska kvinnoförtrycket i prostitutionen). Ekman däremot utgår ifrån ett resonemang som bygger på det motsatta. I UR:s intervju framstår det att Ekman på allvar menar att de som menar att prostitution är ett lönearbete, egentligen bara vill ”bevara prostitutionen”. Alltså har ett motiv att bevara prostitutionen som enligt Ekman inte är annat än ”ett utnyttjande av kvinnans kropp” – anledningen till att den andra feministiska diskursen existerar är enligt Ekman bara ett försök av det ekonomiska systemet att tjäna mer pengar.

Dodillets forskning hotar därmed Ekmans axiomatiska utgångspunkt att de som försöker jämföra prostitution med annat lönearbete (alltså säljandet av sin arbetskraft) per automatik vill bevara ett utnyttjande av kvinnans kropp för att gynna ekonomiska intressen. Om feminister som kritiserar statlig kriminalisering som en metod för att förbättra prostituerades vardag har välmenande motiv, som Dodiletts forskning bekräftar, så faller Ekmans påståenden om meningsmotståndarna som ett korthus. Därav så viktigt för Ekman att försöka fälla krokben på Dodillets forskning.

Jag har tidigare kritisera Ekmans försök att underbygga sitt försvar av statlig kriminalisering (sexköpslagen) som metod med att applicera en marxistisk analysmetod, där prostitutionen kritiseras för att göra kvinnans kropp till en vara. Att Ekman försöker använda en marxistisk analys är eftersträvansvärt, framför allt eftersom den har en tendens att hålla analysen borta från metafysiska antaganden. Problemet är dock att Ekman enbart applicerar denna analysmetod på prostitutionen, och inte på något annat lönearbete. Vilket alltså återigen visar Ekmans cirkelargumentation, ty här passar axiomet om att prostitution inte är lönearbete in som handen i handsken.

Varför prostitution inte är ett lönearbete förklaras ytligt med att det inte är som annat lönearbete, och till att Ekman i UR-intervjun går in i en diskussion om illegitima och legitima lönearbeten. Vilket alltså bara förvillar Ekmans egna resonemang, snarare än att förtydligar varför Ekman är så emot att analysera prostitution som lönearbete. Det är ju inte så att lönearbete per definition är säkert, tryggt och har en god arbetsmiljö – det borde vara en självklarhet för en journalist som vill utgå ifrån ett marxistiskt perspektiv att förstå lönearbetets historiska kontext. Och att prostitution inte är ett lönearbete som andra, stämmer inte det påståendet med nästan all lönearbete? Är ett lönearbete som grafisk designer lika med ett lönearbete på ett vårdhem, eller i en gruva? Skillnaderna dessemellan säger ju inget av själva definitionen som ett lönearbete.

Problemet med att lönearbetet gör kroppen till en vara, (och idag allt mer Jaget själv) är immanent hos all lönearbete. Som det står i Kommunistiska manifestet: ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras”, det gäller även människans individualitet och Jag-identitet. Exploateringen av människans arbetskraft, och den efterföljande splittringen av kropp och själ vill jag hävda återfinns i alla lönearbeten. Ekman säger sig i UR-intervjun vara orolig över en utveckling där allt blir till varor – även kvinnans kropp. Men kvinnans kropp är redan en vara, i alla fall för alla de kvinnor som lönearbetar.

Dessutom hävdar Ekman ett dilemma med prostitutionen att kunden vill att lönearbetaren utför tjänsten p.g.a. egen vilja, detta vill jag hävda också återfinns i andra tjänstearbeten än enbart prostitution. Vore det märkligt om kunden till en massör föredrar att massören av egen vilja vill utföra arbetet? Nej, naturligtvis inte, självklart är det så att kunder till sociala tjänstearbeten föredrar lönearbetare som vill utföra arbetet snarare än agerar som maskiner. Jag föredrar en läkare som vill vara läkare, framför en läkare som absolut inte vill vara läkare. Dilemmat, som ingalunda kan lastas på individuella konsumenter – utan på själva lönearbetssystemet, är alltså inte uteslutet till prostitution.

Ett annat argument Ekman använde sig av i UR-intervjun var den att en undersökning visar att prostitutionen minskat i Sverige, och syftar därmed på den undersökning som beställdes av högerregeringen (Beatrice Ask) år 2008 för att motivera för en skärpning av sexköpslagen. Denna undersökning visade sig dock vara minst sagt tvivelaktig:

”Slutsatserna om att lagen minskat omfattningen av prostitutionen i Sverige baseras på polisuppgifter, nämligen prostitutionsenheter i tre städer, några små akademiska studier samt jämförelser med de nordiska länderna. Men polisen kontaktar bara sexarbetare i samband med brottsutredningar, enheterna har kontakt med få sexarbetare, dessa studier kan bara vara indikativa, och dansk statistik över antalet aktiva gatusexarbetare har visat sig vara grovt felaktigt och ett känt faktum sedan november förra året. […] Det påstås att lagen minskar den organiserade brottsligheten, men det saknas analys av de brott som upptäckts och hur de klarats upp, och hur de sedan verkligen kan kopplas till lagen.”

Ekman utgår ifrån att kritikerna till statlig kriminalisering som metod motiverar sin kritik på ett diametralt annorlunda sätt än vad de själva motiverar det som. Detta axiom-argument används sedan av Ekman för att grumla en valid komparation av prostitution med annat lönearbete. Två argument som bekräftar varandra i en cirkulation, och inget annat än en fantasiskapelse av Ekman själv. Jag som marxistisk feminist och tillika kritiker till statlig kriminalisering (ex. sexköpslagen), har inget som helst intresse av att ”bevara prostitutionen”, utan tvärtom menar att det inte handlar om att vara ”för” eller ”emot” prostitutionen eftersom jag inte tror att det går att avskaffa prostitutionen så länge lönearbetssystemet återstår. Jag som socialist arbetar för en framtid bortom lönearbetssystemet, bortom kapitalismen och därmed bortom prostitutionen som är intimt förknippad med just det systemet. Därför är det extra tragiskt att det naiva ställningstagandet ”jag är emot prostitutionen” sväljs som ett självklart ställningstagande, det verkar inte för prostitutionens försvinnande eller för de prostituerade kvinnornas välbefinnande.

PS: Det är även välkomnande att en del som nämns i Ekmans bok nödgats ta sig ut och kritisera dess faktafel, exempelvis av den forskare som Ekman som mest kritiserar i boken, och dessutom en förening som nämnts i hennes bok Kajsa Ekis Ekmans bok ”Varat och varan” för faktafel, som annars nästan lyckas få en unisont hyllning på sin sida.

Media: newsmill, EX1