Det politiska stöd till radikalfeministiska slutsatser kring sexarbete och pornografi kommer och har kommit från högersidan av den politiska skalan. Jag ger nedan exempel på hur följande högerpolitiker varit med och infört kriminalisering och utfört statlig repression:

  1. Borgerliga ministrar i den svenska fd. samlingsregeringen under namnet Alliansen, som stärkte sexköpslagen.
  2. Borgerliga liberalfeminister som använder sig av radikalfeministiska teoretiker.
  3. G.W. Bush-regeringen i USA som utnyttjade de radikalfeministiska slutsatserna för att utföra repressioner gentemot sexarbetet.
  4. Kanadas repressiva och i praktiken reaktionära anti-porr-lagstiftning, som ledde till polisiära aktioner gentemot hbtq-bokhandlar, samt censur av feministisk litteratur.

 

Den dåvarande borgerliga jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (fp), justitieministern Beatrice Ask (m) och folkhälsoministern Maria Larsson (kd) presenterade ett nytt regeringsförslag om sexhandel på DN-Debatt. Vi får lite upplyftande läsa att: ”[De] är medvetna om att varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse.” Men sedan glöms denna ”medvetenhet” när ministrarna skall försöka förklara och beskriva prostitutionen.

Ministrarnas beskrivning blandar ihop människohandel (trafficking, sexslavari) med frivilliga sexuella tjänster (sexarbete, prostitution). Och vidare inom prostitutionen blandas olika fenomen som gatuprostitution med annan prostitution.

”Vår bild är ändå att många av dem som befinner sig i prostitution har ett stort behov av stöd från samhället och vill ta sig ur sin situation.”

Forskning i ämnet visar tvärtom. Exempelvis en studie som gjorts av Tamara O’Doherty för University of BC (2003):

”[…]The findings indicate that it is possible for women to work safely in the sex industry and that, contrary to radical feminist assertions, violence is not inherent to prostitution. If women are able to sell sex off-street without experiencing violence, then we must look to conditions unique to the street to determine why street-based sex workers face such high levels of violence. Perhaps, as Lowman (2000) suggests in his discussion of the “discourse of disposal,” society’s treatment of street level sex workers as disposable nuisances has contributed to the high rates of violence.

There is no evidence to support the assertion that all men who buy sex are violent to sex workers; indeed such men likely form the minority of sex purchasers (Lowman & Atchison, 2006). It should be no surprise that misogynistic men turn to the women who work the streets of Vancouver to abuse them. Street sex workers forced to work in isolation with little or no protection from police are ideal prey for violent men […]

Och en annan studie av PhD Charrlotte Seib för Queensland University of Technology:

”Queensland’s female sex workers have similar levels of job satisfaction, physical health and mental well-being as women in the general population. […] Ms Seib, from the School of Public Health, surveyed 247 female sex workers aged between 18 and 57 years located throughout Queensland.

She found that legal sex workers – those who worked in licensed brothels or who were registered to work from home – reported similar job satisfaction to women in the general community.

However, illegal sex workers – those who solicited in the street – had lower job satisfaction than other workers.

Nu när ministrar ur den tidigare Högerregeringen analyserat den nuvarande sexköpslagen verkade de inte ha tagit hänsyn till att den fått negativa effekter. Socialstyrelsen har gång på gång verifierat att sexköpslagen haft negativa effekter och vad gäller mängden prostitution ingen verkan. Trafficking har ökat, och sexarbetare har blivit mer utsatta. Så istället för att diskutera existensen av sexköpslagen, vilket skulle vara den logiska härledningen utifrån resultaten, så resonerar ministrarna att sexköpslagen skall stärkas. Något som inte fungerar skall alltså fortsätta, men i högre grad! Sådan logik brukar kallas skolastik.

En av dessa radikalfeministiska forskare som hänvisas i nästan alla diskussioner om prostitutionen är den ökända Melissa Farley. Hon har kritiserats för att vara starkt partisk och bristande i vetenskaplig metod och etik. Hon har även blivit arresterad 13 gånger i 9 olika stater i USA för att ha förstört affärers porrtidningar. Det finns självklart en nödvändighet i att kritisera porrindustrin, men just anti-porr-diskursen har en problematisk historia av repressiv censur som drabbats framförallt hbtq-sfären, se exempelvis Kanada som försökte anamma en radikalfeministisk censur av porr som ledde till polisiära attacker på hbtq-bokhandlar. Anti-porr-lagstifningen i Kanada ledde till slut att även radikalfeministiska böcker förbjöds för att de kunde innehålla sexuell natur.

För att ta ett exempel på vetenskaplig kritik mot Melissa Farley kan jag nämna professor Ronald Weitzer:

”Weitzer has been highly critical of the abolitionist position on prostitution and the conflation of all sex work with sex trafficking. While agreeing that sex trafficking is a real phenomenon, he argues that the scale of it has been greatly exaggerated by abolitionist organizations, such as the Coalition Against Trafficking in Women. He also argues against claims that prostitution universally involves coercion and violence and that legalization would make such problems worse, claiming that research has shown that carefully regulated legal prostitution, in parts of the world where it exists, greatly increases the safety and job satisfaction of sex workers. He also argues against what he views as the demonization of customers in anti-prostitution arguments. He has stated that the exaggeration of the scale of violence and trafficking in the sex industry, the demonization of customers, and the call for a punitive response to such problems by prostitution abolitionists amounts t!
o a moral panic.

He further argues that prostitution abolitionists are largely motivated by ideology, generally radical feminism or Christian right views, and this ideologically-driven view taints research and statistics about prostitution and trafficking offered by researchers and groups that advocate this position. He has been particularly critical of the claims of anti-prostitution writers such as Janice Raymond, Donna M. Hughes, and Melissa Farley for such reasons. Weitzer also holds that the Bush administration and its congressional allies have strongly embraced prostitution abolitionist views as a justification for a crackdown on the sex industry.

Melissa Farleys forskning har bland annat använts av Liberala Kvinnor (Folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Nina Larsson). Melissa Farleys forskning genomgick en svidande kritik av det akademiska samfundet i en skrivelse riktad mot en av hennes senaste studier:

”This research on which this report is based was not grounded in empirical research ethics or a critical, objective method of producing knowledge. There appears to be no ethics approval or peer review in terms of the design and execution of the project. There is no evidence that participants were asked for informed consent and no information is given regarding the ethical protocols that were followed. Similarly, though the survey methodology is described, details of the questions asked are not provided. It is standard practice that questionnaire instruments are included in an Appendix for scrutiny. The report was published in-house by the Women’s Support Project. This is outside the normal academic peer review process and therefore it is not entirely surprising that the report is not of an acceptable academic standard.”

Skrivelsen är underteckand av:
* Dr Teela Sanders, Sociology, University of Leeds
* Dr Jane Scoular, Reader in Law, University of Strathclyde
* Dr Michael Goodyear, Department of Medicine, Dalhousie University, Canada
* Dr Hera Cook, Department of Modern History, University of Birmingham
* Dr Nicola Smith, Political Science and International Studies, University of Birmingham, Birmingham
* Michelle Farley, Service Manager, SHOC (Sexual Health on Call)
* Hilary Kinnell, author of ‘Murder made easy: the final solution to prostitution?’, Willan, Cullumpton, (2006)
* stegfore7.jpgDr Jo Phoenix, Reader, Criminology, School of Applied Social Sciences, Durham University
* Rosie Campbell, Loughborough University
* Dr Phil Hubbard, Professor of Urban Social Geography, Dept of Geography, Loughborough University
* Jane Pitcher, independent researcher
* Dr Belinda Brooks-Gordon, Reader in Social Policy, Birkbeck College, University of London
* Dr Elizabeth Anne Wood, Sociology, Anthropology and Social Work, Nassau Community College, New York
* Dr Petra M Boynton, Health Services Research, Department of Primary Care and Population Sciences, University College London.
* Dr Ron Roberts, Psychology, Kingston University, London
* Kate Hardy, Geography, Queen Mary, University of London.
* Dr Ronald Weitzer, Professor of Sociology, George Washington University, USA
* Lauren Casey, sex worker activist, British Columbia, Canada
* Prostitution Alternatives Counselling Education (PACE), British Columbia, Canada

Ett gravt misstag som görs i diskussionen om sexarbete och porr är att påstå att radikalfeminismens slutsatser är lika med marxism. Denna uppfattning har en tendens att cirkulera bland nyliberala kretsar som associerar marxism med vulgär fixering till statliga förbud/kriminalisering. Det är naturligtvis fel. Radikalfeminism har ingen självklar koppling med den marxistiska teorin/metoden. Vilket vi kan se när liberalfeminister och högerpolitiker i Alliansens regeringsperiod ställde sig på radikalfeministiska slutsatser i relation med sexköpslagen.

Den forskning som skett av radikalfeminister som Melissa Farley har som sagt kritiserats skarpt inom det akademiska samfundet, både av etiska och metodiska skäl. Ett av skälen till metodkritiken var att proportionaliteten överväger för gatuprostituerade, som i forskning visats vara grovt överrepresenterad vad gäller missbruk och våld. Forskning i annan form av sexarbete har tvärtom visat ingen skillnad på sexarbete och annat arbete. Förutom då att sexarbetare förföljs och förtrycks av myndigheter och stigmatiserande fördom bland befolkning.

 

Bloggat: I-Lund, Blogge, Alliansfritt, projo
Media: AB, Sydsvenskan, SvD