I början av en introduktion ( Pierre Bourdieu (1999 [1994]), Praktisk förnuft. Bidrag till en handlingsteori, s. 11 – 24.) kan man läsa en förklaring av Bourdieu själv vad gäller hans förhållande till teori och empiri. Han beskriver det som ett ställningstagande ifrån vad han beskriver ”den stora teorin”, som utmärks genom frånvaron av hänsvisning till empirisk verklighet. För att förstå den sociala världens innersta logik menar Bourdieu att man måste födjupa sig i en historiskt placerad och till tidens särskilda karaktärs empirisk verklighet, man kan alltså påstå att förhållandet mellan teori och empiri där empiri kan beskrivas som en underifrån-perspektiv alltså är ett perspektiv som bygger på perspektiv nedifrån och upp.

Hans sociologiska undersökningar har i jämförelse till andra sociologer handlat mycket om elitens karriärvägar, vilket (enligt Jan Carle i Per Månssons (2003 [1998]), Moderna samhällsteorier ) skapat irritation hos många intellektuella speciellt eftersom Bourdieu analyserat vägen till deras position förutom genom utbildning också på grund av en reproducering av smak och livsstil. Man skulle därmed kunna påstå att Bourdieu utgått ifrån att endast analysera höga maktposioner, alltså positioner i samhället med mycket makt. Men det är orättvist och fel då detta snarast är en kvantitativ skillnad i jämförelse till andra sociologer.

Det är också något speciellt med hans samhällsvetenskapliga teori. Det påstås att den utmärker sig ifrån de mer strukturalistiska och marxistiska sociologin och vägrar infinna sig i någon speciell kategori inom samhällsvetenskapen. Bourdieus analyser utgår ifrån att det kapitalistiska samhället är ett klassamhälle, dock inte i exakta samma anda som den marxistiska materialismen då Bourdieu utvecklar och möjligtvis introducerar begrepp som kapital förutom i ekonomiska också i begrepp som socialt kapital och kulturellt kapital. Ett centralt tema är det så kallade reproducerandet av dessa sociala skillnaderna som alla är beroende av faktorer som t.ex. ekonomisk kapital och kulturellt kapital. En faktor i Bourdieus teori som har liknelse till marxismen är marxismens materialistiska dialektiska uppfattning att allt är i rörelse och förändring. Bourdieus teori menar nämligen att den sociala verkligheten är i ständig förändring vilket innebär att man måste se historiska händelser i sin tid, sammanhang och situation, och analysera dem efter sin speciella karaktär, för att t.ex. kunna göra en komparation och verklig förståelse av den empiriska verkligheten. Det gäller alltså inte att endast samla empiriska fakta utan också förstå varför dessa fakta befinner sig och verkar som de gör. Som exempel tar Bourdieu hur överklassen snabbt ändrar sina sociala verksamheter när de introducerats inom borgerligheten eftersom det då blir ett hot mot överklassens sociala ståndpunkt i samhället, likaså gäller till exempel det nu påbörjade massuniversitetet som introducerade sociala klasser under de som traditionellt befunnit sig i reducerande ställningar i universiteten, där det då blev nödvändigt att ändra och bevara sin speciella ställning gentemot andra sociala klasser. Det går alltså inte att utifrån enskilda analyser i ett sepciellt historiskt skeende sätta en stämpel på en speciell social klass eftersom den sociala verkligheten ständigt är i förändring.

Så vilka slutsatser kan man dra i en jämförelse mellan Bourdieus och Marx klassteori? Först och främst måste jag strängeligen säga emot det ovanliggande påståendet att marxismens ”materialism” skulle vara motsägande till vikten av ett socialt ”kapital”. Som om marxismen blott skulle vara en förment ekonomistisk teori. Dialektiken säger något annat, och den påpekar att marxismen snarare sätter tyngd på totaliteten och därmed förhållandet mellan det ekonomiska och sociala ”kapitalet”. Det är inte självklart att tyngden skall ligga på det ekonomiska. Påverkan kan verka från båda delarna. Gramscis hegemonibegrepp är ett utmärkt marxistiskt (materialistisk dialektiskt) exempel på detta förhållande. För det andra har jag visat på andra liknelser till den dialektiska logiken (som visats ovan) så Bourdieus klassteori är faktiskt inte så långt ifrån marxismens. Man skulle rent av kunna påstå att Pierre Bourdieu var marxist.