Här möter man på en konstnärlig forskning om människans relation med en distanserad och alienerad natur, eller är det tvärtom?

Vi som människor längtande till en svunnen tid av att känna oss rotad i vår omgivning och samtid, genom att leta fumlandes, utlämnande, dissociativt efter jord att fästa våra rötter i – i en samtid avsaknad av något fast och beständigt.

Emelie Larsson berättar genom sitt måleri i rumsliga och tidsmässiga lager med hjälp av genomskinliga nät, varpå människans melankoliska kamp med att slå rot i naturen stundvis blir en kamp med rötterna stundvis blir ett suggestivt uttryck av att leta i främmande dunkla miljöer – känslan av att leta efter något med sina fötter i en mörk insjö omgiven av sjögräs; och kanske få sin fot upplöst tillsammans med dess ruttna bottenlager.

Det vackra i det upplösta, det ruttna, det rotlösta, i kampen med sin ångestfyllda relation till en ständig samvaro frånkopplad från omgivningen.

Det vackra i strävan efter att slå rot, att hitta något fast, en mening i relation med naturen, med verkligheten.

Information: Fredag 16 augusti 2019, Konstfrämjandet Värmland, Karlstad