Det stundande upproret – ”Andra cirkeln” (eller den dolda läroplanen)

Tidigare: ”Första cirkeln” (eller hur kapitalismen mördar människan) Det andra kapitlet i DSU fortsätter, eller vidgar, problemformuleringen som presenterades i det första kapitlet. Men nu handlar det om hur finanskapitalismen reproducerar sig själv genom skolväsendet. Liksom första kapitlets beskrivning av marknadsföringens upplösning av Jaget hos människan, är denna beskrivning också tidigare analyserad. Just skolan som en fostrande funktion och en stagnerande reproducent av nuvarande normer har en gedigen blottning i den kritiska skolforskningen. Jag har tidigare skrivit om denna funktion hos skolan där begreppet ”den dolda läroplanen” används: ”Föreställningen om ”den dolda läroplanen” korrelerar med en förståelse av verkligheten som … Continue reading ”Det stundande upproret – ”Andra cirkeln” (eller den dolda läroplanen)”

Det stundande upproret – ”Första cirkeln” (eller hur kapitalismen mördar människan)

Efter att ha läst den första cirkeln slår det mig hur fräscht det är skrivet. Texten flödar för att kommunicera en problemformulering för alla sorters läsare. Därför kan man med rätta beskriva DSU som ett manifest för massan. Det existerar inga litterära hänvisningar, inga fotnötter och inget upprepande teoretiskt verbiage. Istället får vi som läsare en bild av vårt samtida lidande stundtals i poetiska beskrivningar. DSU är alltså något som den alternativa vänstern inte har lyckats med sedan guldåldern på 60-70-talen, att helt enkelt popularisera den politiska kritiken. DSU börjar med att beskriva vårt marknadsekonomiska system och dess påverkan på … Continue reading ”Det stundande upproret – ”Första cirkeln” (eller hur kapitalismen mördar människan)”

Kritik mot keynesianismen

Penningcirkulationens självständighet i förhållande till varuproduktionen och de verkliga varorna verkar vara något som ledarskribenterna i SvD saknar kunskap om. Han resonerar om en marknadsekonomi innan kapitalismen, om en historisk tid då ekonomin dominerades av varubyte och pengar bara var ett medel för detta byte. Då har man missat utvecklingen av kapitalismens självständiga penningcirkulation, och hur denna utveckling allt mer lett till kriser då den aldrig helt kan skiljas från varubyte. Det är också retoriskt av skribenten att försöka få inflationskrisen i Venezuela att vara något annat problem än ett inneboende kapitalistiskt problem, otaliga regeringar av alla politiska färger i … Continue reading ”Kritik mot keynesianismen”

Pierre Bourdieus klassteori jämfört med marxismens

I början av en introduktion ( Pierre Bourdieu (1999 [1994]), Praktisk förnuft. Bidrag till en handlingsteori, s. 11 – 24.) kan man läsa en förklaring av Bourdieu själv vad gäller hans förhållande till teori och empiri. Han beskriver det som ett ställningstagande ifrån vad han beskriver ”den stora teorin”, som utmärks genom frånvaron av hänsvisning till empirisk verklighet. För att förstå den sociala världens innersta logik menar Bourdieu att man måste födjupa sig i en historiskt placerad och till tidens särskilda karaktärs empirisk verklighet, man kan alltså påstå att förhållandet mellan teori och empiri där empiri kan beskrivas som en … Continue reading ”Pierre Bourdieus klassteori jämfört med marxismens”

Hur skapades den nyliberala hegemonin?

De nyliberala taktiska manövrerna hänvisas till näringslivets ”tankesmedjor” och förlag som Ratio, Timbro och Smedjan. Sture Eskilsson (f.d. chef för SAF) var den som inledde en informationsstrategi för näringslivet på 1970-talet för att erövra problemformuleringsprivilegiet (tolkningsföreträdet) i samhället, av vilket han tidigare förfärat sig ha förlorat. Eskilsson nämner speciellt tre orsaker till varför marknadsliberalismen har kunnat erövrat tolkningsföreträdet och dessa är: 01: Det svenska Nobelpriset i ekonomi. Under Assae Lindbecks ledning tilldelades nyliberalismens profeter Friedrich von Hayek (1975) och Milton Friedman (1976). Detta gav legitimitet och prestige. 02: De skapade forskningsinstitut där nyliberala idéer kunde frodas. Exempelvis Institute of Economic … Continue reading ”Hur skapades den nyliberala hegemonin?”

Avreglering leder inte till större välgång och jämlikhet

I ett exemplar av ”häften för kritiska studier” (hfKS)  läser jag en intressant artikel skriven av Daniel Ankarloo. Den handlar om de nyliberala påståendena om att avreglering genererar större välgång och jämlikhet. På mycket återknyter det till en kort framställning jag tidigare gjort på denna blogg. Daniels artikel i hfKS ger dock fler källor till att de nyliberala påståenda är ogrundade och därtill att de faktiskt är just de källorna som nyliberalerna själva hänvisar till. De källorna jag syftar på är självklart Fraserinstitutet och The Heritage Foundation, som bägge samlar och kategoriserar länder i index av ”ekonomisk frihet”, vilket innebär en … Continue reading ”Avreglering leder inte till större välgång och jämlikhet”

Konservatismen – oförnuftets ideologi

På sent 1700-tal utvecklades en sammanhängande konservativ ideologi för att bemöta den stora franska borgerliga revolutionen. Konservatismen är alltså först och främst en kontrarevolutionär smältkittel vars ingredienser utgjordes främst av namn som Burke, Bonald och de Maistre. Tillsammans riktade de sina kanonader mot uppfattningen om framåtskridandet och kritiserade förnuftet. Detta i strid mot upplysningstänkare som Diderot, Voltaire och Rousseu. Konservatismens ideologi kristalliserades i sitt hyllande av tradition och irrationalism, medan upplysningsfilosofin enligt Kant var en emancipation byggt på förnuftets rätt mot den härskande makten. Konservatismen var alltså från början en oförnuftets ideologi som hade starka kopplingar till den gamla auktoriteten … Continue reading ”Konservatismen – oförnuftets ideologi”

August Strindberg – Röda Rummet

Röda Rummet en märklig bok, men inte på ett negativt ”skomakarrealistiskt” sätt, så som ”90-talisterna” anklagade boken för. Boken är märklig om man jämför den med Strindbergs andra böcker, ty Röda Rummet har ingen enhetlig linje, utan många beroende på kapitel och växlar mellan berättarroman och brevroman. Huvudkaraktären Arvid Falk är också central i boken på olika sätt; ibland berättas händelsen ur Arvids synvinkel, ibland figurerar han ur andras. De många linjerna, de olika synvinklarna och det sökande sättet att skriva gör att den kan tyckas svårare att läsa än andra skriftställningar av författaren. Men man skall som läsare inte … Continue reading ”August Strindberg – Röda Rummet”

Glöm aldrig fritidshemmet Romano Trajo

Vi lever i svåra tider. Den utveckling av den allmänna välfärden vi haft har vänt till en allmän nedskärning. Allt mer av vår offentliga verksamhet och trygghet avvecklas. I detta kölvatten tar medborgarna försvaret av välfärden i sina egna händer, som i fallet med fritidshemmet Romano Trajo. Romano Trajo öppnades 1989 för att vara till stöd till romska barn, men har successivt integrerats. Fritidshemmet fick även Lunds integrationspris år 2004. Kommunen beslöt dock senare att fritidshemmet skulle läggas ned. Men beslutet mötte protester från medborgarna, och under en lördag ockuperades fritidshuset av civilkurage-drivna medborgare under namnet ”Lundabor mot nedskärningar”. ”Vi … Continue reading ”Glöm aldrig fritidshemmet Romano Trajo”

Postpolitikens relation till högerpopulismen

Kristdemokraterna drar sig allt mer till ett högerpopulistiskt parti, tillsammans med andra som sverigedemokraterna, det österrikiska Frihetspartiet (FPÖ), och liknande högerpopulistiska partier i Belgien, Danmark, Schweiz, Nederländerna, Norge, Italien och Frankrike som varit på frammarsch den senaste tiden. Tyvärr har allt för många debattörer, journalister, politiker och forskare kunnat ignorera högerpopulistiska rörelser genom att isolera dem som enskilda fenomen och som tokstollar. Det viktiga är istället att fråga sig varför högerpopulismen blivit så stark i Europa. Svaret ligger i de kodord som högerpopulisterna använder. De använder alla en retorik som riktas mot en abstrakt elitgrupp som skall ha distanserat sig … Continue reading ”Postpolitikens relation till högerpopulismen”