Bloggskribenten Cynism har skrivit en liten serie inlägg (del 1, del 2) om sina tankar kring begreppet egoism. Hans senaste tankar kring egoism (i den andra delen) så kommer han fram till att begreppet egoism kan appliceras på alla handlingar en människa utför. Ergo – alla är egoister!
Allt du gör, varje handling från att ta på dig strumporna på morgonen till att spränga ett avlägset land i massor av pyttesmå bitar gör du för att du i det ögonblicket känner dig bäst då. Du gör det för ditt eget bästa. Även om du slänger dig framför en lastbil för att rädda dina barn så gör du det för att du just då känner dig bäst.
Hans resonemang känns igen i vissa sociobiologers förklaring av människans handlingar. Sociobiologerna menar nämligen precis att människan alltid utgår i från sig själv när hon gör en handling. Det vill säga; om hon inte kontrolleras av ett högre väsen (Gud eller Ödet). Vissa av sociobiologerna har sannerligen valt att kalla människans handlingar därför med begreppet ”egoism”, men det har också bemötts av kritik. Alla sociobiologer använder inte detta begrepp av just den anledningen.
Kritiken ligger i själva begreppsvalet ”egoism” eftersom sociobiologerna (samt bloggaren Cynism) använder begreppet till något helt annat än vad begreppet används i det vardagliga språkbruket. För låt oss inte missledas, begreppet egoism är kraftigt värdeladdat i det vardagliga språkbruket. Vi skulle till exempel aldrig få för oss att tala om för ungdomen som hjälper den gamla damen på bussen för att ”vara egoistisk!”. Detta eftersom det vardagliga språkbruket kraftigt och entydigt syftar på handlingar med negativa konsekvenser för andra medmänniskor. Därför blir det helt otänkbart för oss att använda detta begreppet på handlingar som har positiva konsekvenser för andra människor.
Sociobiologerna använder dock begreppet helt värderingslöst och därmed frånkopplat från hur vi använder begreppet i annat fall än i deras vetenskapliga kontexter. De har alltså med andra ord frånkopplat termen från dess begrepp. För sociobiologer är ”egoistiska” handlingar alla handlingar en människa utgör oavsett om konsekvenserna för andra är negativa eller positiva och därmed menar de att även vad vi brukar kalla altruistiska handlingar är ”egoistiska”. Kritiken ligger alltså i den totala förvirring som termen ”egoism” utgör när man försöker frikoppla det från vardagligt språkburk. Kontentan är alltså; Sociobiologers ”egoism” är inte den egoism vi använder när vi pratar om egoistiska handlingar.
Det finns naturligtvis digra konsekvenser när skillnaden mellan strikt akademiskt språkbruk och vardagligt språkbruk misshandlas som det gjorts i fallet ”egoism”. Några av dessa digra konsekvenser är fallet när ideologiska högerdebattörer och misantroper använder sociobiologernas värderingslösa term på deras värderingsladdade begrepp. Låt mig ge några exempel. Det är vanligt att jag mött liberaler som på något sätt hänvisat till den värderingslösa termen för alla människors handlingar; ”Se, vetenskapen säger att människans handlingar är egoistiska” och ”därför är det naturligt för människan att leva i ett samhälle byggt på utslagning och att roffa åt sig”. På detta sätt tror sig den borgerliga apologeten ha bevisat att kapitalismen är naturligt. Men problemet är alltså att vetenskapsmannen och apologeten talar två olika språk. Samma problem med misantropen som använder vetenskapsmannens term för att ”bevisa” att människan är ”egoistiskt” och därmed Ond.
Det bästa vore om sociobiologerna hittade ett bättre – värdeneutralt – begrepp som inte skapar dessa politiska och ideologiska förvirringarna. Det liberala utslagningssamhället är inte naturligt, och människan är inte Ond. Vad sociobiologin säger om människans handlingar är att hon inte gör en handling som hon inte vill göra. Men visste vi inte detta redan? Är inte det en självklar utgångspunkt? Dessutom är det en lam och intetsägande förklaring vad gäller våra handlingar. Om ett begrepp förklarar alla handlingar vad förklarar den då? Det är samma vetenskapliga problem i alla vetenskaper. I statsvetenskapen har vi samma problem med begreppet politik. Om politik förklarar allt, då förklarar den ju ingenting. Därför måste man försöka avgränsa begreppet för att vi någonsin skall kunna förklara något.