SvD:s ledarskribent Claes Arvidsson upprepar en gammal uppfattning av svälten i Ukraina. Arvidsson påstår att ”modern forskning” stöder att det var: ”Stalins syfte [..] att bryta ned motståndet mot tvångskollektiviseringen och att få bukt med den ukrainska nationalismen. Miljoner människor dog.” Visserligen dog det ohyggligt många i svältkatastrofen, men modern forskning säger tvärtemot den äldre Kalla Kriget-uppfattningen att det inte går att göra någon koppling mellan politbyrån i Stalinsovjet till svältkatastrofen vad gäller medveten handling.
Vad den moderna historieforskningen säger är att den svältkatastrof som skedde i Stalinsovjet berodde på Stalinregimens jordbrukspolitik och böndernas reaktion på denna. Det var kollektiviseringen och spannmålsrekvisitioner som var de direkta orsakerna till svälten, och denna politk hade syfte på att genomföra en forcerad industralisering, inte för att kontrollera den ukrainska nationalismen.
Svälten 1932-33 drabbade heller inte bara Ukraina, utan drabbade alla (SIC!) viktigare spannmålsproducerade områdena i Stalinsovjet. Områden som Don, Kuban, Volga, Centrala svartjordsområdet, södra Ural och Västsibirien. Invånarna i en by i Penzaområdet reste nyligen en obelisk till minne av offren 1933.
Detta är modern vetenskaplig forskning, som gjots möjlig på senare år just p.g.a. vad som i forskningen kommit att kallas ”arkivrevolutionen” som statuerar vikten utav den kamp som förts för att öppna de tidigare stängda arkiven. Denna moderna forskning består av forskare som Danilov, Ivintskij, Zelinin, Oskolkov, R. Davies, S. Wheatcroft, M. Lewin,S. Merl, L. Viola, D. Penner, H. Okuda, Sheila Fitzpatrick etc. Detta är alltså forskning som kunnat genomförats genom en gigantisk publicering av källmaterial om kollektivisewringen.
Att orsaken till svälten 1932-33 låg i den stalinistiska regimens politik för våldsam kollektivisering och tvångsmedel för leverans av spannmål, har också bekräftats på lokal nivå av P.V. Zagovskij, Ju.P Baranov, Penner, T.D. Nadkin och Kondrasjin.
Den stalinistiska regimen bar ansvaret för svälten.
Det är synd att denna fråga har blivit så politiserad, eftersom det hindrar den vetenskapliga forskningen. Arvidsson politiska bidrag i debatten gör det allt annat än bättre.
Källan: ”Bönder och Bolsjeviker – den ryska landsbygdens historia 1902-1939” red. Lennart Samuelson