• de påstådda ökade incitamenten att arbeta spelade väldigt liten roll för sysselsättningen under Alliansens mandatperiod, eftersom efterfrågan på arbetskraft var låg. Arbetslösheten steg istället. Resultatet blev alltså tvärtom att det minskat 100 miljarder i skatt per år.
• en andra effekt som jobbskatteavdraget väntades få, som påstods skulle skapa fler jobb, var att trycket på löneökningar skulle bli mindre. Men en sådan effekt går inte att se, och tur är det.
• de flesta avdragen sågs ge marginell positiv effekt på ökad sysselsättning, speciellt för långtidsarbetslösa. Problemet var att långtidssjuka blev utförsäkrade samtidigt, och tvingades ut i arbetsmarknadsåtgärder. De senare skatteavdragen visade sig få negativ effekt på både sysselsättning och arbetslöshet. Andra som analyserat effekterna så som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik utvärdering i Uppsala, kunde inte hitta några betydande effekter alls.
• tidigare internationella studier som använts som bevis för att ”jobbskatteavdrag”-reformer skapar arbete har analyserats och kritiserats av danske professorn Henrik Kleven, verksam vid Princeton University. Han menar att det är oklart om det verkligen var ”jobbskatteavdraget” som skapade de effekter på arbete man kunnat hitta i länderna under den undersökta tiden. De studier Kleven kritiserar är bland annat studier i USA på 1990-talet och liknande i Storbritannien.

Källa: Eva Mörk som är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet
ETC: https://www.etc.se/inrikes/forskare-jobbskatteavdrag-ar-dyrt-med-klent-resultat

Martin Ottosson ”Jobbskatteavdraget och dess effekter på sysselsättningen – En difference-in-differences analys av reformens tre första år”: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:393853/FULLTEXT01.pdf

”Ny studie kullkastar argument för jobbskatteavdrag”, Dagens Arena, hämtad 2020-03-19 kl. 19:44 ( https://www.dagensarena.se/innehall/ny-studie-kullkastar-argument-jobbskatteavdrag/ )