Det femte kapitlet är mer av ett klargörande av det förra, som handlade om något den Osynliga kommittén benämne Metropolen – ett nytt omsträckande, kanske globalt, system som binder ihop land och stad med en upplösande funktion av intensifierade nätverksnoder för kommunikation och samarbete. Detta nuvarande stadie av vårt globala kapitalistiska system, skapar samtidigt som dess utveckling också människor som hamnar utanför och blir onödiga.

Det femte kapitlet konkretiserar en analys av dagens världsordning som varande ständigt i krig, även i så kallade ”fredsperioder”, och i ständig kris. DSU menar att ”ekonomin […] inte är ’i kris’, ekonomin är i sig själv krisen”(s.45). Problemet är själva systemet, inte att systemet har blivit satt i en problematisk situation – varav Den osynliga kommittén är alltså kritiska till det kapitalistiska systemet som sådant, vilket är oerhört glädjande. Deras kritik av allehanda systemförbättrare och reformister är utpräglat i det femte kapitlet:

”den mediokra mittendelen av befolkningen, den underliga och maktlösa samlingen som inte väljer sida: småborgerligheten. De har alltid låtsas tro på ekonomin som en realitet – eftersom deras neutralitet är säker där. Småföretagare, mellanchefer, lägre byråkrater, föreståndare, professorer, journalister, mellansteg av alla sorters utgör denna icke-klass”(s.48)

De progressiva tar dock ställning mot det ekonomiska systemet, inte bara fattiga och fattiga arbetslösa, utan även länder och kontinenter som tappat tilltron till det ekonomiska systemet p.g.a IMF:s och Världsbankens katastrofala härjningar och konsekvenser.

I förra cirkeln/kapitlet gjorde jag vissa jämförelser till Hardts/Negris bok Multituden, och även i denna cirkel/kapitel finner jag liknelser i vad Den osynliga kommittén beskriver som det ständiga kriget. Enligt Hadt/Negri:

”För närvarande utkämpas ett otal väpnade konflikter världen över – somliga kortvariga och begränsade till specifika platser, andra utdragna och expansiva.”[s.22]”Den första nyckeln till att förstå dagens globala krigstillstånd ligger i idén om undantaget, eller mer specifikt i två olika uppfattningar om undantaget”[s.24]”Kriget var avsett att bli undantaget och freden normen. Konflikter inom nationer skulle lösa fredligt genom politisk interaktion.”[s.25]”Nationernas gemenskap eller samfund skulle sålunda låta den inre samhällsfreden sträcka sig över hela jorden, och folkrätten skulle garantera att denna ordning upprätthölls. Snarare än att röra oss framåt mot ett uppfyllande av denna dröm tycks vi emellertid ha kastats tillbaka i tiden till ett mardrömsliknande tillstånd av evigt och oupphörligt krig där alla internationella rättsprinciper är suspenderade och där det saknas tydliga gränser mellan fredsbevarande insatser och krigshandlingar.”[s.26]