Franz Kafka – Slottet

Så då har jag läst ut Franz Kafkas Slottet efter mycket om och men, för det är ju så att idag lever vi mitt ibland en ironisk och cynisk generation. Det behöver inte vara något särskilt fel med det, med tanke på den värld som omger oss idag. Författare som av någon anledning ansetts sätta särskilda krav på läsarens ambition och intresse för språk har tidigare snabbt blivit elitkultur, och därmed grävt sin egen grav gentemot de som omfamnat en vulgär progressivitet med ryggen vänd mot intellektualitetens förmåga till reflektion och distans. Jag har blivit tillsagd att melankoli är mycket … Continue reading ”Franz Kafka – Slottet”