För mig har Shakespeares dramaturger varit något av en paria. Denna negativa fördom gentemot hans verk skapades av en citatfetischering från Hollywoodfilmer och amerikanska TV-serier. Där behandlades Shakespeare som ett atomistiskt uppslagsverk, där meningar kunde associeras utanför dess kontext, en slags ”fast food”-variant för att etablera en karaktär som litterärt eller kulturellt lärd. Denna mall blev med tiden så förutsägbar att det för lång tid omöjliggjorde ett verkligt intresse. Mitt intresse för Shakespeare som nu lever väcktes av förståelsen att hans sagor berättades realistiskt, ty trots att det handlar om till synes enkla myter så är den verkliga människan alltid … Continue reading ”Shakespeare – Julius Caesar”