Detta är första inlägget i kommande serie inlägg i temat stalinism.
I detta inlägg försöker jag kortfattat eller sammanfattande redogöra
för själva begreppets innebörd.
Jämförelse av nazism och stalinism
Stalinismen var ansvarig till svälten i Ukraina
Stalinismen är ett socialt fenomen, med det menas att det inte kan förklaras genom en person. Tyvärr sätts stalinismen ibland lika med Josef Stalin och den så kallade personkulten kring honom som person vilket Chrusjtjovs tal på SUKP: s (Sovjetunionens Kommunistiska Parti) 20:e kongress kan vara ett exempel på. Därför finns det i forskningen ibland begreppet nystalinism när man beskriver historiska skeenden efter Stalins död, men även ett sådant begrepp syftar på att stalinismen överlevt Josef Stalin och därmed tappar det betydelse.
Fenomenet beskriver den byråkratiska degenerering av en arbetarstat som skedde i Sovjetunionen genom att makten inte låg i händerna på arbetarna utan på ett privilegierat byråkratiskt skikt. Det vill säga att några demokratiska friheter att bestämma över nationens egen politik och målsättning existerade inte. Stalinismen utgör också en deformering av marxismen, där den marxistiska terminologin finns kvar som tom retorik och propaganda men saknar den analytiska metoden och innehållet i den marxistiska teorin.
Maoismen å andra sidan är ett fenomen som inte formar sig från en redan existerande arbetarstat utan genomför en revolution, (exempelvis Kina år 1949). Man upprättar en från början deformerad arbetarstat. Den proletära demokratin i Kina var delvis eller totalt undertryckt av den maoistiska ledningen. Samtidigt kopierade man den stalinistiska byråkratin i Ryssland med dess metoder och privilegier.
Men vad var det då som lockade folk till maoismen? Svaret ligger nog i att Maos initierade Kulturrevolution startades som en kritik och uppmaning till ifrågasättande av allt – särskilt makteliten. Detta uppfattades som ett sätt att bekämpa byråkratin och den maktlystna eliten i Kina som tagit till sig privilegier medan korruption frodades. Kulturrevolutionen ansågs stå för något nytt, ett sätt att kanalisera massans missnöje med maktelitens korruption. Vad som hände var dock att man tappade kontrollen över de ungdomliga Röda Garden som skulle genomföra denna revolutionära kamp i Kina. Analysen av det byråkratiska problemet var inte tillräckligt. Samtidigt som man kritiserade statsbyråkratin i Sovjetunionen (efter Stalin) kom byråkratin att öka i det egna landet.
Med andra ord utgår stalinismen (inkl. maoismen) ideologiskt, teoretiskt och praktiskt från en deformering av marxismen. Samt utgör ett socialt fenomen som sträcker sig utanför personen Josef Stalin. Med andra ord kan man beskriva stalinismen som en modell, som antingen väljs eller inte väljs för ett lands utveckling/deformering.
Källhänvisning: ”De svenska maoisterna” (Augustsson, Lars Åke; Hansén), !Zur Kritik des sozialdemokratischen Programmentwurfs”(Engels), ”Från klassamhälle till kommunism” (Mandel, Ernest), ”Rebeller i takt med tiden – FNL-rörelsen och 60-talets politiska ritualer” (Salomon, Kim)