Marx värdeteori och den temporala enkelsystemstolkningen

I Fronesis (nr 28) finns en intressant artikel av den nationalekonomiska professorn Andrew Kliman. Han är bland annat medarbetare i ”International Working Group for Value Theory” (IWGVT) och har skrivit om den påstådda inkonsekvensen i Marx ekonomiska teori.

Kliman ifrågasätter den tolkning av Marx värdeteori som används för att komma fram till att den är inneboende ologisk och inkonsekvens. Han beskriver denna tolkning förenklat i punktform:

– Insatsvaror och produkter värderas samtidigt, varför insatspriser och produktpriser nödvändigtvis är lika.

– Det finns två separata system för värden och priser.

Denna tolkning av Marx värdeteori ersätter Kliman med den temporala enkelsystemstolkningen (TSSI):

– Värderingen sker temporalt, så att insatspriser och produktpriser kan vara olika.

– Värden och priser är visserligen klart åtskiljda men bestäms i ett ömsesidigt beroende.

Kliman hänvisar till ett kvartsekels forskning inom TSSI och fastlår att denna tolkning av värdeteorin avlägsnar: ”alla påstådda inkonsekvenser i de kvantitativa aspekterna av Marx värdeteori”. Här utgör Klimans redogörelse av TSSI:s forskning ett effektivt vapen mot de borgerliga intellektuella som fallit offer för myten om arbetsvärdeteorins logiska inkonsekvens. En myt som lett till att borgerliga debattörer och falskspelande renegater kunnat möta kritik mot kapitalismen med lakoniska spydigheter. Det är alltså inte bara hos liberala metafysiker vi kan finna avfärdanden av Marx ekonomiska teori om arbetsvärdet och profitkvotens fallande tendens, utan även hos marxistiska teoretiker (ex. historikern Robert Brenner).

Vad det hela handlar om är det så kallade transformeringsproblemet hos Marx värdeteori. Alltså korrelationen mellan arbete och pris. Kliman menar att det handlar om huruvida man ser Marx som en simultan eller temporal (förändring över tid) teoretiker. De som yrkat på Marx teoretiska inkonsekvens antar att Marx är en simultan teoretiker, vilket i sig leder till fysikaliska slutsatser. Kliman förklara fysikalismen:

”Enligt fysikalismen är ”fysiska kvantiteter” eller närmare bestämt teknologi och arbetarnas reallöner de enda proximativa bestämningarna av värde, mervärde, produktionspriser, genomsnittlig profit och profitkvoter. (I grova drag avser teknologin relationen mellan fysiska insatsvaror och fysiska produkter, och reallöner är löner i fysiska termer.)” [citerad i Fronesis nr.28, s.31f]

Fysikalism är sålunda icke-historisk och tar inte hänsyn till sociala relationer. Detta strider mot den marxistiska metoden, den materialistiska dialektiken om att allt är i ständig rörelse/förändring. TSSI menar att ekonomiska system är i ständig rörelse, inte i statisk jämvikt (simultanism). Daniel Ankarloo förklarar skillnaden med ett exempel om datorproduktion:

”Låt säga att jag köper en dator för 1 000 kronor (insatsvara/produktionspris) för att producera datorer (som produkter). Låt oss sedan anta att produktiviteten ökar så att jag med hjälp av min dator kan producera två datorer, som jag kan sälja på marknaden. Nu blir min profitkvot 100 procent (jag har betalat 1 000 kronor och sålt för 2 000 kronor). Men vad händer om den ökade produktiviteten sänker priset på datorer, så att en dator numera kostar 500 kronor? Enligt simultanismen påverkar detta inte profitkvoten, eftersom en sänkning av priset på datorer mirakulöst förändrar både insats- och produktpriset samtidigt. Detta är […] orimligt. Om jag köpte en dator igår för 1 000 kronor och priset på datorer idag har sjunkit till 500 kronor förändrar detta inte mitt insatspris (jag köpte ju datorn igår för 1 000 kronor), bara produktpriset när jag ska försöka sälja datorerna. […] Ökad produktivitet har således lett till en profitkvotens fallande tendens, just som Marx hävdade.” [ Fronesis nr. 28, s.31]

Den marxistiska teorin tar alltså hänsyn till värde som en social relation, och profit som värdet av pengar. Medan simultanismen i själva verket förblir en, med Marx begrepp, bruksvärdeteori om fysiska tings ”nytta”. Det är alltså inte så märkligt varför vissa kritiker till Marx värdeteori har kommit fram till dess logiska inkonsekvens, eftersom deras tolkning av Marx värdeteori inte stämmer med Marx egna framställning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *