De riktiga orsakerna till att det saknas pengar i landets kommuner till välfärden:

1: Demografiska förändringar; Den åldrande befolkningen. Invandringen har å sin sida hjälpt till att jämnat ut åldersskillnaderna (Källor: SCB & SKR)

2: Rika som inte betalar skatt. En studie från Berkeley-universitetet i Kalifornien, USA, visar att Sverige förlorar cirka 40 miljarder per år pga att rika inte betalar skatt. Andra siffror visar på totalt 60 miljarder årligen som Byggindustrin nämner.

3: Skattesänkningar från 1990-talet. Om skattenivåerna hade varit på samma nivå som 1990 så hade vi haft 350 miljarder mer till den allmänna välfärden per år.

4: Politiska och ekonomiska beslut i staten att spara statliga intäkter istället för att investera i välfärd och infrastruktur. 12 månaders period till augusti 2019 visar att staten går med överskott med 103,9 miljarder

5: Brist på arbetare inom välfärden. När kommuner och landstingen inte lyckas rekrytera anställda och vikarier blir det dyrare för att bekosta övertid, sjukfrånvaro, och inhyrd personal.

6: Totala kostnaden för socialbidrag till inrikes- & utrikesfödda är bara 10 miljarder ( 1 % av totala kostnaden för kommunernas välfärd). Därför kan inte socialbidragen vara orsak till kommunernas generella ekonomiska problem.

7: stagnerande, glidande, löneutveckling (låga löner till arbetare), i kombination ökad ojämlikhet (rikare blir rikare och betalar mindre skatt). Löneutvecklingen är fortsatt svag efter Finanskrisen och det beror inte på någon betydande orsak i så kallad sammansättningseffekter.

8: Ekonomiska-politiska beslut som tvingar kommuner o regioner att konkurrera mot varandra istället för att kunna få specifika statliga investeringar i infrastruktur och gynna den lokala verksamheten. Istället tvingas både fattiga och rika kommuner att investera i utanför välfärd.

9: Privatiseringar och konkurrens i välfärden. I Sverige har man sedan ett tag tillbaka infört New Public Management där politiker och byråkrater kontrollerar och mäter effektivitet i välfärden istället för att lita på välfärdsarbetarna. Detta leder till omfattande detaljstyrning.