På Facebook spreds för någon vecka sedan ett viralt inlägg som försökte tona ned Sverigedemokraternas nazistiska historia. Inlägget använde en känd argumentationsteknik som kallas whataboutism, där ett fel liknas med andras fel för att försöka upplösa kritiken. Inlägget tar upp bland att tre stycken påståenden om Sverigedemokraternas, Centerpartiets och Vänsterpartiets historia, som jag här i detta inlägg kommer granska.
Påstående nr.1: ”SD var inte nazistiskt […] bara enskilda grundare hade nazistiska sympatier”
SD:s egna vitbok om sin historia erkänner att många av partiets grundare var nazister, fascister och högerextrema. Vitboken är också skriven av en författare, Tony Gustavsson, som i hemlighet var medlem i SD. Han skriver i boken att nazisterna, fascisterna och högerextremisterna odlade nazistiska kontakter. Det var alltså inte att några hade ”sympatier med nazism”, utan de var aktiva nazister och fascister som försökte stärka nazismen. [Källa 1] Av de som grundade partiet och som kom att styra partiet var över en tredjedel nazistiska skinnskallar från BSS, och nazistiska/fascistiska organisationer. Det var alltså inte några få utan många nazister. [Källa 3]
Wilhelm Eriksson sparkades nyss från SD:s pr-avdelning när han varnade för att partiet fortfarande har nazister och sprider nazism på slutna möten. Bland annat ska uteslutna nazister fortfarande delta på slutna möten inom partiet och att man gör Hitler-hälsningar på partiets fester, samt att de inom partiet pratar om att judar styr världen (antisemitisk konspirationsteori som nazisterna bygger sin ideologi på). Detta är alltså inte på 80-talet, utan idag år 2022. [Källa 2] Under år 2022 valrörelse hade SD över 200 högerextremister på sina vallistor. [Källa 4]
Fram till år 2019 stod det i SD:s principprogram om att människor har en ”nedärvd essens”, partiledningen ville tillslut ta bort det för att det kunde tolkas som rasism. [Källa 5] Idag är den formuleringen ändrat till att individen utvecklas i samspel med miljö och det ”biologiska arvet”. Vilket i praktiken har samma innebörd. Detta står alltså i SD:s principprogram idag inte på 80-talet. Även synen på demokrati bär på det nazistiska arvet. I SD:s principprogram går det att läsa att begreppet ”folkstyre” kopplas till en etnisk homogen grupp som ”folk”, och att länder med olika ”folk” blir ett problem för demokratin. Det är en rasbiologisk syn på folk som inte stämmer överens med hur begreppet folkstyre syftar på medborgare. SD:s principprogram har en syn på ”folk” som tillhör nationen och medborgare som inte gör det, som liknar vad Hitler beskriver i Mein Kampf att ”främmande blod till vårt Folks nationella kropp bidrog de till den olyckliga splittringen av vårt innersta väsen” [Källa 9] I SD:s program står det att ”Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen”. [Källa 10] Denna syn på en ny form av medborgarkategori fanns inte bara hos Hitlers Mein Kampf utan också i de tyska nazisternas (NSDAP) partiprogram: ”Nationstillhörig (Staatsbürger) kan enbart den som är del av Folket (Volksgenosse) vara. Del av Folket kan bara den av tyskt blod vara…”. [Källa 11] Fd partisekreterare och nuvarande riksdagsledamot i SD, Björn Söder, förklarade för inte länge sedan att judar och samer i Sverige inte var svenskar. [Källa 8] Hitler skriver i Mein Kampf att ”nationstillhörighet” var ”förbundet med vördnadsfull edsvurenhet till folkgemenskapen”. [Källa 12] Sverigedemokraterna har likheter med den synen med sin formulering i programet: ”definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.” Det innebär att man ”kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.” I SD:s program går det också att läsa hur partiet ser på de medborgarliga rättigheterna: ”Ett alltför ensidigt rättighetstänkande kan dock vara destruktivt för samhällsutvecklingen” och konstaterar att: ”Den som inte uppfyller sina skyldigheter bör därför vara medveten om att denne därmed också kan förlora någon av sina rättigheter”. [Källa 13] Vilka rättigheter menar SD att man kan ta bort? Formuleringen är snarlik Hitlers i Mein Kampf: den högre äran av nationstillhörighet ”förpliktar dock också. Den är- eller karaktärslöse, den gemene förbrytaren, fosterlandsförrädaren osv kan när som helst fråntas denna ära.” [Källa 14]
För någon dag sedan vägrade SD som det enda partiet i riksdagen att i Europaparlamentet fördöma Ungerns antidemokratiska styre. Europaparlamentet röstade för att inte längre se Ungern som en demokrati. SD håller inte med och ställde sig bakom en skrivelse som värderade nationalism som viktigare än demokrati. [Källa 6]
SD:s partisekreterare satt i år i en förintelseförnekandes studio, där han ifrågasätter det svenska demokratiska valsystemet. Personen som äger studion är fd medlem i SD och hade då som medlem spridit förminskade av Förintelsen, antisemitism och en intervju med nazigeneralen Otto Ernst Remer [Källa 7].
Även om SD idag inte är ett nazistiskt parti i sig själv längre, så har partiet rester av nazistiska idéer i sitt partiprogram och nazistiska, fascistiska och högerextrema politiker med i partiet. Det är inget annat riksdagsparti som har det i samma utsträckning.
Påstående nr. 2: ”C har varit nazistiska på 30-talet”
Nej Centerpartiet var inte ett nazistiskt parti på 30-talet. Däremot var Centerpartiet som hette Bondeförbundet då ett parti som hade rasbiologiska idéer under 20 – 30-talet, och en av grundarna, Elof Eriksson, hade kontakt med den tyska nazisten Julius Streicher. Bondeförbundets partiprogram talade om rasbiologi. I Bondeförbundets partiprogram år 1933 står det: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.” Det är en historia som Centerpartiet har försökt skriva en vitbok om när de beställde en bok om bondeförbundet av Anders Björnsson. Hans bok, ”Skuggor av ett förflutet” kom ut 2009. Boken har dock fått kritik för att inte förklara varför Bondeförbundet var ensam om att skriva in rasbiologin i sitt partiprogram, Björnssons slutsats att det var en allmän tidsanda på den tiden med rasbiologi, som populär vetenskap, döljer eventuell historisk anknytning till den konservativa högerfalang under namnet Jordbrukarnas Riksförbund som var med och bildade Bondeförbundet 1921, vilket tyder på att det behövs en mer djupgående vitbok. [Källa 16]
En viktig skillnad gentemot Sverigedemokraterna är att Centerpartiet gjort en förändring som gjort att partiet anammat en liberal ideologi. C har inte samma problem med ett nazianstruket partiprogram idag, och har inte samma problem med nazister, fascister och högerextrema på sina vallistor, så som SD har idag. Tvärtom har C intagit en antifascististisk ställning, som är unik bland de borgerliga partierna idag. En viktig skillnad är även den historiska tiden. Bondeförbundet hade sina rasbiologiska idéer för cirka 100 år sedan. Sverigedemokraterna hade dem för högst 40 år sedan, och har dem fortfarande idag till viss del.
Att Centerpartiet har en rasistisk historia på 30-talet kan inte tas som fungerande argument att SD är lika dålig. De spåren finns inte i Centerpartiet idag. Problemet för Centerpartiet är dock att det inte har gjorts en oberoende undersökning och analys av dess historia som beaktar dess högerkonservativa grundare. [Källa 15]
Påstående nr. 3: ”V har hyllat både Hitler och Stalin.”
Vad gäller hyllning till Stalin så stämmer det att Vänsterpartiet, som då hette SKP, under en period hyllade Stalin. Partiet har sedan 60-talet tvärtom kritiserat och tagit avstånd från Stalin. Vänsterpartiet är ett av få partier i riksdagen som gjort en vitbok kring sin historia, där man redogör och reflekterar kring sin relation med stalinistiska diktaturer. Vitboken kom ut 1992, efter att partiet beställt den 1990, och sedan kom den ut i uppdaterad upplaga 1996. Partiledaren CH Hermansson var viktig för partiets kritik gentemot Stalin och stalinismen som samhällssystem på 1960-talet. Partiet bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) efter att Sovjetunionen börjat kritisera och ta avstånd från Stalins diktatur och terror efter hans död 1953. När Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien 1968 så kritiserade och protesterade VPK. Partiet har nu i 60 år kritiserat och tagit avstånd från Stalins diktatur och terror – det är ungefär dubbelt så lång tid som partiet hyllade Stalin. VPK bevarade dock kontakten med Moskva till 70-talet. Idag finns ingen rest kvar av hyllande av Stalin, eller ett försvar av ett stalinistiskt samhällssystem. De som på den tiden avvek från partiets kritik av Stalin och stalinismen bröt sig ur partiet och bildade eget parti Arbetarpartiet kommunisterna (APK) 1977. [Källa 17]
Nej Vänsterpartiet har inte hyllat Hitler. Påståenden att Vänsterpartiet hyllat Hitler har sitt ursprung i icke-angrepps-pakten mellan Hitlertyskland och Stalinsovjet under början av Andra världskriget. Den gjorde att SKP tonade ned sin högljudda kritik mot Hitlertyskland och nazismen och undvek att mellan åren 1939 och 1940 att fokusera sin kritik av kriget på Hitlertyskland. I stället lade man ansvaret på imperialistiska länder. Under denna tid närmade sig SKP den neutrala ställning som den svenska regeringen antagit. När Hitlertyskland invaderade grannländerna Danmark och Norge blev partiets antifascistiska propaganda mer högljudd igen, men viktigt att veta är att partiet aldrig lämnade sin antifascism. Enskilda medlemmar och organ avvek dock och gick långt i sin anklagelse mot Frankrike och Storbritannien för att kriget expanderade (inspirerade av Stalins tal 1939), och försökte närma sig Tyskland, men dessa avvikelser blev aldrig partiets åsikt. Partiledaren i SKP höll ett tal i slutet av 1939 där man klargjorde att partiet inte ändrat sin åsikt gentemot fascismen och nazismen, utan vad man ändrat åsikt om var synen på Frankrike och Storbritannien. Under 1940 till 1941 gick partiet tillbaka till sin mer tydliga antifascism från när Hitlertyskland invaderade Polen och tog kraftigare avstånd från Tyskland. Det berodde på att Hitlertyskland invaderade Danmark, Norge och sedan till slut Sovjetunionen. [Källa 17]
Källhänvisningar:
1: Dagens Samhälle, https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/demokrati/vitbok-slar-fast-sd-har-nazistiska-rotter/
2: OMNI, https://omni.se/sdtopp-larmade-om-nazism-i-partiet-fick-sparken/a/lV8V2G
3: SvD, ”Vet att bildandet inte går att vara stolt över”, https://www.svd.se/a/mrAl8O/vet-att-bildandet-inte-gar-att-vara-stolt-over
4: Dagens Nyheter, https://www.dn.se/sverige/over-200-hogerextrema-pa-sds-vallistor/
5: OMNI, https://omni.se/sd-stryker-flera-forslag-slopar-nedarvd-essens/a/y3Jyex
6: EU:s rapport, https://t.co/hE0bWr1Q26
8: SVT, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/politiker-i-natbrak-om-minoriteters-svenskhet
9: Mein Kampf, volym II, sid 21
10: SD:s program, sid 9
11: NSDAP:s partiprogram punkt 4
12: Mein Kampf, volym II, sid 79
13: SD:s program, sid 5
14: Mein Kampf, volym II, sid 79
15: Mikael Bergling, https://berglingmedia.se/pinsam-centerepok-forblir-ogranskad/
16: Martin Lindström, https://journals.lub.lu.se/st/article/view/8340/7478
17: Yvonne Hirdman, Sverges Kommunistiska Parti 1939-1945, Allmänna förlaget,
1974. ”Lik i garderoben? En rapport om SKP/VPKs internationella förbindelser”, Lars-Arne Norborg, Kent Lindkvist, Ulf Nymark, Sven-Eric Liedman, Andra utökade upplagan, 1996, utgiven av Vänsterpartiet.