De fem felen med Henrik Jönssons video – GRÖNT VÅLD – Klimatrörelsens radikalisering

Fel 1: Jönsson påstår att radikala rörelser som vill förändra samhället efter sina idéer har oftast tveksamma resultat (1:48)

Henrik Jönsson gör en generalisering av radikala rörelser i historien, vilket inom humanistisk forskning beskrivs som radikala sociala rörelser (Radical Social Movement Organizations – RSMO:s) eller nya sociala rörelser (New Social Movements – NMO:s). Inom sociologisk forskning skiljs SMO:s från RSMO:s i att de radikala rörelserna har ett syfte att radikalt omvandla samhällssystemet, och de nya sociala rörelserna är en klassifikation över de rörelser som inte enkelt kan placeras som moderata eller reformistiska sociala organisationer (Källa 1). Robespierres Skräckväldet under Franska revolutionen, Röda khmererna och Östtyskland är de tre exemplen som Jönsson nämner som ”radikala rörelser” med ”tveksamma resultat”. Östtyskland är ett märkligt exempel på en ”radikal rörelse” eftersom det är en historisk statsbildning efter stalinistisk statsmodell, vilket bildades utifrån Sovjetunionens ockupation av östra Tyskland under Andra världskriget, och inte någon radikal social rörelse eller exempel på ny social rörelse. Röda Khmererna var en politisk rörelse som tog över landet Kambodja och kan fungera som exempel på ”radikal rörelse”, men det var också en rörelse som bekämpades av en annan radikal rörelse – de radikala vietnameserna – medan USA stöttade Röda Khmererna efter att de radikala vietnameserna störtat USA:s kolonialregim. Det är tyvärr en del av efterkrigshistoriens mer dolda historier – USA:s skuld i att stödja och upprätthålla Röda Khmerernas terror mot sin egen befolkning – eftersom det inte passar in i Kalla Kriget-retoriken om en delad värld i ont och gott där USA representerade det goda. Exemplet Röda Khmererna kan fungera åt båda hållen – både som en RSMO som använder terror för att ta över och omvandla sitt land och en RSMO  där de radikala vietnameserna bekämpar Röda Khmerernas terror mot sin egen befolkning. Jönsson väljer det som gynnar hans påstående vilket inte är särskilt trovärdigt. Robespierre var en av de mest berömda ledarna under den borgerliga och liberala Franska revolutionen, och det visar hur motsägelsefullt det är som borgerlig debattör, som Henrik Jönsson beskriver sig själv, kritisera sina egna historiska borgerliga revolutionärer vilka omdanade den feodala samhällsordningen till en borgerlig sådan. De tre exemplen är minst sagt tveksamma som fungerande exempel till Jönssons påstående.

Problemet med Jönsson generalisering av RSMO:s stannar dock inte bara i att han plockar tveksamma exempel, ett annat problem är att Jönsson bara plockar tre exempel för ett generellt påstående om RSMO:s. och NMO:s. Vad hände med alla de tusentals radikala sociala rörelser i historien som gagnat och byggt upp våra fria demokratier och välfärdsstater med fördjupad demokrati och social jämlikhet – alltså alla de RSMO:s  och NMO:s med otvetydigt gynnsamma och positiva resultat? Den svarta medborgarrättsrörelsen i USA? Kvinnorörelsen? Gayrörelsen? Nykterhetsrörelsen? Arbetarrörelsen? Industrial Workers of the World? Den antikoloniala rörelsen i Indien? Student Non-Violent Coordinating Committee i USA?

Fitzgerald och Rodgers förklaring av radikala SMO:s beskriver dem som strukturerade som icke-hierarkiska, deltagar-demokratiska, jämlika och har ett diffust medlemskap byggt på deltagande istället för formellt medlemskap. RSMO:s bygger sin ideologi på inte bara en radikal agenda för strukturell förändring utan också på en anti-militärism och använder sig av en taktik av icke-våld i form av direkt aktion som massaktioner. RSMO:s är också tillskillnad från moderata SMO:s utsatt av intensiv statlig övervakning och motstånd (Källa 1). Med Fitzgerald & Rodgers modell av RSMO:s blir det ännu mer tydligt att Jönssons exempel inte är giltiga exempel på radikala rörelser, tvärtom blir Jönssons exempel som Östtyskland ett motsatt exempel på en stat som utfört intensiv statlig övervakning och motstånd till RSMO:s.

Fel 2: Jönsson påstår att klimatrörelsen har gått från hipperörelse till dagens våldsamma kraft.

Han motsäger sig själv senare i videon då han påstår att klimatrörelsen har en anti-demokratisk historia under lång tid (4:20). Senare i videon förklarar Jönsson vad han menar med ”dagens våldsamma kraft” och det är ”civil olydnad, egendomsförstörelse och sabotage”, som han menar sker allt oftare av klimatrörelsen. Ett exempel på sabotage som Jönsson ger är när en person limmar sig fast i protest, eller när klimataktivister kastade mat på tavlor inne på kända museer. Annat exempel var att klimataktivister blockerat vägar och flyg. Detta menar Jönsson är ett ”allmänfarligt sätt att bryta mot lagar” (8:40) och anti-demokratiskt, och syftar sedan specifikt till Andreas Malms debattinlägg på Socialistiskt Forum förra året där han pratar om sabotage och egendomsförstörelse. Malm nämner exempelvis krossande av skyltfönster som en metod. Detta menar Jönsson är uttryck för ”fysiskt våld” (21:09).

Enligt Fitzgerald & Rodgers modell av RSMO:s så är taktiken icke-våld genom direkt massaktion, och inte genom ”fysisk våld” som Jönsson påstår (Källa 1). Malms teoretiska diskussion om egendomsförstörelse på Socialistiskt Forum 2022 som Jönsson tolkar som ”fysisk våld” går inte att generaliseras på RSMO:s som alltså har en icke-vålds-taktik, vilket gör att Jönssons generalisering faller ihop. Att bryta mot lagar genom icke-vålds-taktik, genom det som definieras som civil olydnad, har en lång historia för att stärka demokrati och social jämlikhet – och att beskriva det som anti-demokratiskt är direkt felaktigt från ett historiskt perspektiv. Det Jönsson beskriver som ”anti-demokratiskt” är snarare en annan demokratisk taktik att påverka strukturer än genom den reformistiska, byråkratiska och medlemsbaserade demokratiska strukturen som moderata SMO:s erbjuder (Källa 1).

Fel 3: Jönsson påstår att klimatrörelsen kompromissar demokratin (3:21)

Jönsson hänvisar till Per Holmgren som ska ha svarat i en intervju att han önskade ta bort alla val och uppskattade en debattartikel som beskrev nödvändigheten med en global dystopi för att rädda mänskligheten från klimatkatastrof. Jönsson menar att syftet med de radikala metoderna beskrivna i ”Fel 2” är att avsätta demokratin (18:12).

Problemet med Jönssons slutsats är att den bygger på en person som gjort ett uttalande i en intervju. Det går inte att generalisera vad en person (Per Holmgren) sagt på alla tusentals olika RSMO:s idag och genom historien, som dessutom enligt Fitzgerald & Rodgers modell struktureras som icke-hierarkiska och deltagar-demokratiska. RSMO:s är motsatsen till en dystopi. Holmgren har dessutom efteråt tagit tillbaka sin uppskattning av debattartikeln om nödvändigheten i en global dystopi, vilket även Jönsson själv medger i sin video. Jönsson bygger sitt generaliserade påstående på en person som motstrider forskning om RSMO:s  och en person dessutom ångrat sig, det är inte ett giltigt resonemang som kan argumentera för Jönssons påstående vilket gör att det faller ihop.

Fel 4: Jönsson påstår att arbeta hårt och ny teknologi är det enda som hjälper mot klimatkatastrofen (21:34).

Det är ett klassiskt felargument inom teknisk innovation som definieras som Jevons paradox. Den går ut på att idén att teknisk utveckling som kräver mindre energi bör leda till mindre behov av energi i samhällsekonomin, men i verkligheten leder ny teknologi istället till ökat behov av energi. Paradoxen upptäcktes under den industriella revolutionens tid då utvecklingen av ånglok som behövde mindre kvantitet av stenkol beskrevs ha en konsekvens av att behovet av stenkol skulle minska, men eftersom den teknologiska utvecklingen ledde till mer effektiva ånglok ökade även efterfrågan på nya ånglok vilket istället ledde till att efterfrågan på stenkol ökade istället för minskade. Denna Jevons paradox präglar hela den industriella världen sedan den industriella revolutionen, ett ständigt ökat behov av energi trots eller på grund av ständig teknologisk utveckling och produktion. Ny teknologi hjälper alltså inte automatiskt mot klimatkatastrofen – tvärtom kan den istället bidra till den. (Källa 2, Källa 3)

Fel 5: Jönsson påstår att västerländska klimataktivister kräver att folk i Asien ska leva i fattigdom.

(21:46) Han utvecklar detta senare (22:20) till att det är en ”ambition att tvinga hela världens befolkning till fattigdom”.

Problemet med Jönsson påstående är att han inte argumenterar för det och inte ger oss exempel på ”västerländska klimataktivister” som vill tvinga världens befolkning till fattigdom. Jag har inte hittat någon RSMO:s eller NMO:s som har denna agenda, och Jönsson får gärna ge exempel på sitt påstående. I självaverket går det att påstå det motsatta eftersom klimatkatastrofen bidrar till fattigdomen och vice versa – vilket innebär att klimataktivister inte bara har en agenda att bekämpa klimatkatastrofen utan även fattigdomen. En internationell organisation som kombinerar klimataktivism med fattigdomsbekämpning är exempelvis Global Citizen, som också listar 11 viktiga klimataktivister som kombinerar kamp för social och ekonomisk rättvisa med sin kamp mot klimatkatastrofen (Källa 4). Tills han presenterar exempel på sitt påstående är påståendet att klimataktivister kräver fattigdom ogiltigt och faller ihop.

Källor:

Källa 1: Kathleen J. Fitzgerald & Diane M. Rodgers (2000) Radical Social Movement Organizations: A Theoretical Model, The Sociological Quarterly. : https://doi.org/10.1111/j.1533-8525.2000.tb00074.x

Källa 2: Jevons, William Stanley (1866). ”VII”. The Coal Question (2nd ed.). London: Macmillan and Company.

Källa 3: Alcott, Blake (2008). ”Historical Overview of the Jevons paradox in the Literature”. In JM Polimeni; K Mayumi; M Giampietro (eds.)

Källa 4: Global Citizen, https://www.globalcitizen.org/en/about/who-we-are/. 11 Powerful Climate, Equity & Hunger Activists That Joined Global Citizen Live, https://www.globalcitizen.org/en/content/global-citizen-live-activist-climate-equity-hunger/ .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *