Den 11 januari 2025 var jag på vernissage för Micke Östergren på Kulturhuset Möbeln arrangerat av Tierps konstförening.

Utställningen heter ”De som blev änglar” och består av en berättelse byggt på figurativa illustrationer i lager av gråskala. Figurerna är metaforer av människor vars omständigheter har förtryckt, diskriminerat och nedvärderat dem som ”de andra”, de osynliga, de utstötta, tjänstefolken, de funktionsvarierande, de lidande människorna. Illustrationerna varvas med små texter av poesi som berör berättelsens ämne, hur dessa människor genom sitt drabbande lidande och utanförskap återfötts till änglar, eller som en poetisk text förklarade det; inte bara stannat som en skugga av det förflutna, utan blivit till ett ljus. Micke Östergren försöker genom sin konst att belysa alla de människor som blivit orättvist behandlade, blivit förtryckta och osynliggjorda genom historiens hierarkiska maktsystem, utan att för den delen exotiskt fjättra dem i sitt förtryck som om de vore passiva spelpjäser i ett gudomligt skådespel. Tvärtom försöker Östergren belysa de osynliga människorna som föränderliga aktörer vilka tar lärdom av sitt förtryck, sin omgivnings negationer, och transformeras till en människa med ett budskap fylld av erfarenhet av melankolin och ångest. Metaforen av ängeln, eller som i andra sammanhang skulle kunna uppfattas som ett spöke eller andeväsen, vilket envisas att komma tillbaka bortom tidens glömska, inte som en kopia av dåtiden utan som något större – något visare med ett budskap och vilja. En entitet som motverkar mörkret genom sin erfarenhet av det, och som envisas att inte bestå i ingenting eller i glömskan, en som inte förlåter förtrycket utan hjälper oss att bekämpa det. Det gör änglarna, spökena eller andeväsen till revolutionära budbärare om nödvändigheten av en bättre och rättvis värld. Illustrationerna är omsorgsfullt skapade med olika tekniker där figurerna strålar den ångest och det lidande som format deras liv, de är också en del av sin omgivning och tillsammans med de andra illustrationerna bildar de en kraftfull massa – inte en passiva osynlig massa utan en högljudd kör som sjunger ut sitt budskap till åskådarna.