Detta är en text tillhörande projektet ”Försvarsmakten och krigsindustrin”.

Ibland porträtteras det svenska försvaret under Kalla kriget med ett romantiskt skimmer av militärt intresserade eftersom det svenska försvaret var relativt massiv på den tiden. 30 brigader, 300 000 äldre värnpliktskullar i lokalförsvaret, 42 flygdivisioner, 5 artilleriregementen, 46 ytstridsfartyg och 4 kustartelleriregementen under Kalla krigets dagar. (Källa 1) Denna massiva militär kom att snabbt och successivt avvecklas från mitten av 90-talet till 00-talet av olika orsaker. Det är en felaktigt uppfattning att försvaret från Kalla krigets dagar inte behövde omvandlas.

Jonsson beskriver i sin bok ”Försvaret av Sverige” att det massiva försvaret från Kalla krigets dagar var organiserat inneffektivt, han formulerar att det fanns ”grundläggande problem i det gamla försvaret med balansen mellan massa och spets, mellan greppbara förband här och nu och förmågan vid mobilisering” (Källa 2). Kalla krigets massiva försvar var för långsam och inneffektiv. Fram till 80-talet hade försvaret fortfarande fot- och cykelburet infanteri, vilket var ett tecken på att organiseringen var problematisk (Källa 2).

Geopolitiska förändringar efter Kalla kriget drev på förändringar i försvaret. Sovjetunionen och Warsawapakten hade försvunnit vilket under Kalla kriget ansågs vara huvudfienden och den främsta orsaken till ett massivt försvar. De baltiska länderna blev självständiga samtidigt som Finland lämnade ett avtal med f.d. Sovjetunionen om ”vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd” vilket enligt Jonsson skapade en buffertzon mellan Ryssland och Sverige. År 2004 stärktes denna buffertzon enligt Jonsson med tanke på att länder i östeuropa blev medlemmar i NATO (Källa 2).

Förutom geopolitiska förändringar orsakade också en revolution inom militära angelägenheter att länder tvingades ändra synen på formen på sin försvarsmakt. Det som kom att kallas revolution inom militära angelägenheter var det faktum att USA under sitt anfall mot Irak år 2003 kunde slå ut den massiva irakiska armén snabbt och effektivt genom tre faktorer; överlägsen bild av slagfältet, förmåga att slå ut mål med lång räckvidd och precision. Krigsföring hade gått från att förlita sig på massiv numerärt materiel till att nu domineras av en informatisering av högteknologisk krigsföringen (Källa 3).

Dessa olika orsaker gjorde att det förespråkades en kortsiktig och taktisk omvandling av svensk militär, från en massiv Kalla kriget-organisation till en nätverkbaserad organisation med förmåga att bygga en överlägsen lägesbild. (Källa 3)

Källhänvisning:

1. Jonsson, Oscar, Försvaret av Sverige, Mondial, Stockholm, 2024, s. 40.
2. A.a. s. 41.
3. A.a. s. 42.