Vad gick fel med 90- och 00-talets omvandling av försvaret?

Detta är en text tillhörande projektet ”Försvarsmakten och krigsindustrin”.

Det fanns viktiga orsaker till att det massiva försvaret från Kalla krigets dagar behövde omvandlas under 90- & 00-talet, det som då sågs som en taktisk avveckling för att återskapa något nyare anpassat till samtiden. Försvarsmakten skulle anpassas till ett mer högteknologiskt och nätverksbaserat försvar. Men det blev något annat än vad man hade tänkt sig.

År 1996 togs ett försvarsbeslut att delvis överge invasionsförsvaret, den form av försvarsmakten som går ut på att försvara svenskt territorium. Budgeten till försvarsmakten kom att sänkas årligen med 0,1 % tills den halverades år 2000 med nytt försvarsbeslut. Politikerna i regeringen och Riksdagen avvecklade två helikopterflottlinjer, en ingenjörskår, sju regementen och tillika många brigader, samt en trängkår och en signalkår. År 2004 kom ett betydande steg i avvecklingen av invasionssförsvaret med fortsatt nedläggning av förband och fasta försvarsverk, samtidigt som försvarsbeslutet ville att försvaret skulle lämna det nationella försvaret för ett nytt internationellt fokus. (Källa 1) Försvarsbeslutet år 2004 lade ner den nationella försvarsplaneringen i form av försvarsmaktens planering och förberedning och civilförsvarets planering inför invasionskrig. (Källa 2) Det sista steget togs med Försvarsbeslutet år 2009 då värnplikten beslutades avveckla för att omvandla Försvarsmakten till ett yrkesförsvar med anställda soldater intresserade för internationella insatser. (Källa 3)

Med ”internationella insatser” menas inblandning i USA:s krig i Afghanistan, samt den folkrättsvidriga invasionen av Libyen som lämnade landet i kaos och en återgång till slavekonomi. Sveriges försvarsmakt bidrog med 500 soldater till USA:s ockupation av Afghanistan, och till det blodiga kriget i Libyen skickade svensk försvarsmakt jaktplan.

Dessa exempel på 00-talets blodiga imperialistisk krigsföring var något som var nära kopplat till omvandlingen av Försvarsmakten till en liten yrkeskår av anställda soldater. Jonsson förklarar i sin bok ”Försvaret av Sverige” hur värnpliktssystemet kunde ses som ett ”resursslöseri” eftersom en stor majoritet av de värnpliktiga inte var intresserade av att delta i de ”internationella insatserna”, hela 75 % av värnpliktiga ville inte delta i krigsföring i andra länder som Afghanistan eller Libyen. (Källa 3)

Det var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som var kritiska till avvecklingen av värnplikten av orsaken att det skulle förstöra den folkliga förankringen och det folkliga förtroende till militären, medan högerpartierna i Alliansenregeringen tillsammans med Miljöpartiet valde att rösta igenom avvecklingen av värnplikten. (Källa 3) Med tanke på att yrkeskåren som följde möjliggjorde att Sverige kunde delta i imperialistiska krigsföring i andra länder visade att Socialdemokraterna och Vänsterpartiets farhågor bekräftades, värnpliktssystemet var en tidigare motkraft till politiska beslut som stred mot folkliga intressen. Folk har egentligen inte intresse i att döda andra folk, och när soldaterna inte längre bestod av vanligt folk utan yrkessoldater försvann den konfliktytan.

Högerpartierna och Miljöpartiets avveckling av värnpliktssystemet år 2009 gjordes inte bara på ett ideologiskt sätt utan också på ett utifrån försvarsmässig syn dåligt sätt då den nya yrkeskåren inte fick tillräckligt med ekonomiska medel att kunna stabilisera sig med soldater som ville vara kvar. Yrkessoldaterna hade dåliga löner och fick sina tillägg och ledigheter ständigt pausade med hänvisning till undermålig budget. (Källa 4)

Källhänvisning:

  1. Jonsson, Oscar, Försvaret av Sverige, Mondial, Stockholm, 2024, s. 39 – 40.
  2. A.a, s. 43.
  3. A.a, s. 44.
  4. A.a, 2. 45.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *