Freud & gruppteori – Vad kan psykologin säga om religion?

Socialpsykologi är en psykologisk disciplin som behandlar omgivningens påverkan på människans verklighetssyn. I boken ”Den religiösa människan”(Geels/Wikström) tas särskilt gruppen som en social konstruktion upp som en viktig beståndsdel i människans uppfattningar om verkligheten. Denna referensgruppsteori utgår ifrån, rent religionspsykologiskt, att religiösa verklighetsuppfattningar är i beroende av en social struktur (institution, grupp) för att idéer skall leva och spridas . På det sättet är en studie utifrån referensgruppsteorin en studie av grupper som har en specifik modell av verkligheten.

Man skulle alltså kunna säga att en studie enbart om själva gruppen är en studie om gruppens makroskopiska uppfattningar eller normer. Inom referensgruppen kan man senare gå ner i individnivå för att studera rollerna som människan kan åta sig i gruppen. Denna rollteori menar att en roll är en sorts position inom den sociala konstruktionen i referensgruppen. En studie efter rollteorin går alltså ner på individnivå (mikronivå) i den sociala konstruktionen och kan användas för att studera en individs medlemskap i en religiös sekt. Genom en sådan studie skulle man kunna få information om sektens makro-uppfattningar och på vilket sätt det uttrycker sig i individen. Konfliktstudier, eller i fackterm – dissonanser – mellan referensgrupper när uppfattningar eller verklighetsbild och normer blir oförenliga med varandra är också en stor del av socialpsykologin. Den säger alltså mer om hur en religiös grupp kan ha för funktion i förhållande till individen och vad för system gruppen går efter.

Djuppsykologin representeras främst av teoretikerna Freud och Jung som båda fokuserade på människans spontana associationer och drömmar för att tyda det omedvetna. Det omedvetna anses i sig avslöja en människans reella känslor. Man fokuserar på individens psyke och dess struktur och dynamik för att sedan försöka förklara religionens betydelse. Ett annat begrepp för denna disciplin tar tillvara av den studie av psykets dynamik – och kallas därmed just för dynamisk psykologi. Skillnaden från den socialpsykologiska disciplinen ligger alltså i att djuppsykologin koncentrerar sig på individen och inte på gruppens, samhällets eller familjens påverkan, alltså endast på inre faktorer.

Freuds religionspsykologiska teori bygger på att religionen som kollektiv och religiositeten som individuell är ett psykiskt skydd mot framträngande impulser. Han menade att neuroser var ett förklarande fenomen till just religionen och religiositeten med de upprepande omotiverade rörelser och tankar som individen känner sig tvungen till. Ritualen blir en ersättare till ett omedvetet känslohandling som individen inte vill uttrycka.

Senare kom Freud att utveckla sin teori om religionen och införde två andra så kallade försvarsmekanismen som förklaring, nämligen begreppen regression och kompensation. Dessa begrepp förklarar i sig en mänsklig psykologisk bearbetning av något som är oförklarligt. Här kommer religionen in, och här kom enligt Freud även fadersgestaltningen (Gud som fader) in genom en faderslängtan bottnad i ens barndom.

En annan djuppsykologisk teori är den existentiella inriktningen. Här kritiserade Viktor Frankl just den ensidiga materialismen hos Freud för att själv bygga en teori på en mer humanistisk syn på människan. Han ville infinna människans val i synen på människan, som kritiserar Freuds biologiska driftteori som allt för avhumaniserad och mer beskrivning av människan som en maskin. Frankl menade att man skulle beakta människans meningssökande som just en del av människans fria vilja, och få ett egenvärde. Han menade alltså att Freud nedvärderade människan existentiella frågor.

Jag är dock inte säker på Frankls kritik av Freud. Möjligt är att Frankl är lite väl orättvis i sin fräna kritik. Jag kan faktiskt se möjligheten i Freuds ”materialistiska” teori att införliva just den existentiella sfären, och ser Freuds teori mer som en grundteori. Psykologin kan alltså förklara förekomsten av religionen med begrepp som drifter (ex. viljan till trygghet) som triggar beteende. Här har vi ju också ritualen, som skapar en trygghetskänsla genom att manifestera en helig tid och helig plats som representerar ordning.

Jag vill hävda att religion är ett fenomen som människan skapat för att att hennes hjärna kräver ordning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *