John Rawls och Robert Nozicks rättighetsteorier går bägge under beteckningen kontraktsresonemang, där en uppfattning byggs på ett fiktivt konstrakt mellan medborgarna i ett samhälle (Collste, s.44). Rawls moraliska utgångspunkt är att försöka tänka sig in i den sämst ställda individen i samhället för att maximera utfallet av fri- och rättigheter (45). Han menade att friheterna, möjligheterna, inkomst etc. skall fördelas lika eller olika om det gynnar den sämst ställde. Utgångspunktens centrala beståndsdel är dock individens frihet och möjlighet och inte gynnandet av samhället i stort (Collste, s.45).

Robert Nozicks rättsteori å sin sida är också en teori som bygger på kontraktsresonemanget men fokuserar mer på själva individens rättigheter, inget är större än individens rätt till liv, frihet och egendom. Och det är just detta som förenar medborgarna. Skillnaden mot Rawls ligger just i individens rättighet och förhållandet till staten. Nozick menar att staten är till för att skydda individernas liv, frihet och egendom genom polis och militär. Staten har inte rätt att omfördela resurser till de sämre ställdas gagn.

Skillnaden mellan dessa kontraktsargumenterande rättsteoretiker gentemot den så kallade etiska egoismen ligger i rättsteorins hänsyn till individernas gemensamma rättigheter. Etisk egoism menar att individen alltid väljer handlingar som gynnar henne själv, en sådan etik har en tendens att komma i konlikt i just gemensamma anslutningar, som kräver en hänsyn till just andra individers fri- och rättigheter.

Den intressanta slutledningen från dessa liknelser och skillnader är att den etiska egoismen inte kan åberopas tillsammans med namn som Rawls och Nozick. Den libertianska misantropen existerar inte utifrån deras tradition.

Källa: ”Inledning till etiken” av Göran Collste, Studentlitteratur