Penningcirkulationens självständighet i förhållande till varuproduktionen och de verkliga varorna verkar vara något som ledarskribenterna i SvD saknar kunskap om. Han resonerar om en marknadsekonomi innan kapitalismen, om en historisk tid då ekonomin dominerades av varubyte och pengar bara var ett medel för detta byte. Då har man missat utvecklingen av kapitalismens självständiga penningcirkulation, och hur denna utveckling allt mer lett till kriser då den aldrig helt kan skiljas från varubyte. Det är också retoriskt av skribenten att försöka få inflationskrisen i Venezuela att vara något annat problem än ett inneboende kapitalistiskt problem, otaliga regeringar av alla politiska färger i kapitalistiska ekonomier har nu i hundra år i krislägen använt sig av centralbanker för att vidga byteshandeln. Inflation är nödvändig för kapitalistiska samhällen även idag för att kompensera eventuell överproduktion och realisera mervärde; genom krediter till hushållen och till kapitalistiska företag vars profitkvot inte räcker till investeringar.

Det SvD:s ledarskribent kallar för ”vänstern” eller för ”vänsterns” svar över hur vi ska tackla problemet med underkonsumtion handlar om att problemet ligger i att flertalet människor inte fått tagit del av samhällets inkomster och rikedom för att kunna konsumera. Denna ”vänsterns” analys är inget nytt inom ekonomisk analys exempelvis hade redan Jean Charles Sismondi förklarat i början av 1800-talet de faktiska problemen med ojämn fördelning av inkomster som leder till att arbetare inte har råd att betala tillbaka de produkter de skapat. Men det har inget med ”vänster” att göra. Sismondi är en av de klassiska borgerliga ekonomerna som redan för två hundra år sedan smulade sönder jämviktsteorin. Karl Marx vidareutvecklade Sismondis ensidiga teori om underkonsumtion med att sätta den hos kapitalismen i relation till överproduktion. Att enbart fokusera på massans fattigdom i klassamhällen är en borgerlig ensidig analys. Vänstern, om man nu menar den ekonomiska analys som är influerad av marxistisk ekonomisk teori, syftar på att det sedan kapitalismens genombrott är nödvändigt att förklara ekonomiska kriser i kapitalismens inneboende motsägelser av en ständig explosiv produktion av varor till en marknad (orsakerna till överproduktion). Keynesianismen är en modern variant av Sismondis underkonsumtionsteori, att ekonomiska kriser beror på bristande efterfrågan hos konsumenter och att kriser därav kan undvikas genom fördelning av rikedom och inkomster. Här har SvD:s ledarskribent fel i två steg:

1) Keynesianismens eller underkonsumtionsteorins lösning på kapitalismens problem kan inte enkelt stämplas som Vänsterpolitik. Viss vänster torgför den fortfarande liksom högerorienterade politiker, men oavsett har marxistisk ekonomisk teori sedan länge tillbaka avslöjat dess tillkortakommanden som en lösning på kriser.

2) kapitalismens inneboende drivkrafter är inte i fara med mer jämnt fördelade rikedomar eller inkomster. Huvudsaken för kapitalismen är att det finns utrymme för kapitalackumulation.

Källa: http://www.svd.se/kleptokratins-gryning-nar-vanstern-blir-farlig-pa-riktigt