Ett återkommande tema vid samtidsreflektioner är hur vi idag, i takt med arbetarrörelsens försvagning, återgår till ett pyramidformat företagsklimat med små- & mellan-chefer. Chefspositioner ploppar upp som svampar i en blöt-tung skog, både i det privata näringslivet och den offentliga sektorn. Och frågan man ställer sig är; varför?

Då är det glädjande att läsa i Dagens Nyheter hur spelföretaget Valve ”klarat sig utan chef sedan starten för 16 år sedan”, och hur:
”företagets 300 anställda [bestämmer] vilka projekt det är värt att jobba med och rekryterar den personal som behövs. Vem som helst kan vara med och bestämma över vem som ska anställas. Ofta sker det gruppvis av dem som är involverade i projektet som kräver mer personal. På samma sätt beslutar arbetslaget om det är någon som inte funkar i gruppen och därför måste sluta. Ofta faller det sig naturligt att någon i gruppen tar över ledarskapet för just det projekt det handlar om.”
Så, varför är det då så att när kapitalets intressen förstärks på bekostnad av arbetarrörelsen att det hierarkiska företaget nu återser en renässans? Varför ser inte företagen till att ta bort cheferna och bjuder in arbetarna till en gemensam produktion – om det nu visar sig vara mer effektivt?

Det enkla svaret på den frågan handlar om kapitalismens inneboende motsättningar, om lönearbetets karaktär, hur – trots att företag där arbetare har ett gemensamt inflytande över produktionen är mer effektiva och kreativa – så fungerar det kapitalistiska lönearbetet som system att det privata intresset tar över. Det handlar om klassamhällets motsatta intressen – den privata företagsägaren har ett inneboende intresse av att styra och kontrollera sitt företag och dess lönearbetare. Här får vi också en del av svaret på frågan om vad som är alternativet till det kapitalistiska systemet; för att det ekonomiska systemet ska kunna utvecklas både i effektivitet och bortom alienation erbjuder det gemensamma arbetet en möjlighet till genomgripande förändring.

Mer lakoniskt så fungerar det marknadsekonomiska systemet som ett hinder för ekonomins utveckling. Självklart bör man dock vara försiktig och inte överdriva detta med gemensamma arbeten, eftersom det inte automatiskt innebär att företagen blir icke-kapitalistiska bara för att lönearbetet utförs utan chefer. För det krävs ett steg bortom det privata ägandet av produktionsmedel och konkurrens mellan företag. Men ett viktigt steg i rätt riktning kan man definitivt se det som.