Begreppet fascismen som betecknas i rubriken till inkluderar både den ”italienska fascismen”, som ett begrepp skiljt från nazismen i tyskland, och det paraplybegrepp av fascismen som används i fascismforskningen, som inkluderar nazismen i Tyskland och fascismen i Italien i ett övergripande begrepp.

I jämförelsen mellan fascismen i Italien och nazismen i Tyskland kan vi se några skillnader i den fascistiska myten. Nazismen i Tyskland var huvudsakligen uppbyggt på eller utnyttjade känslor över, och därmed irrationella fenomen, som den tyska ”folksjälen” och det ”rena blodet”. Detta medan fascismen i Italien huvudsakligen utnyttjade eller byggde på känslan för den starka romerska staten. Den största skillnaden ligger alltså i att nazismen i Tyskland var mer av en etnonationalistisk karaktär, detta kom senare att ändras då även Mussolinis fascistiska Italien till slut tog till sig rasbiologin.

Vad liknelserna är mellan dessa karaktärer är att de bägge är starkt antisocialistiska

”Socialismen är ett falsarium, en komedi, en fantom och en utpressning.” -Benito Mussolini
”While Hitler’s attitude towards liberalism was one of contempt, towards Marxism he showed an implacable hostility… Ignoring the profound differences between Communism and Social Democracy in practice and the bitter hostility between the rival working class parties, he saw in their common ideology the embodiment of all that he detested — mass democracy and a leveling egalitarianism as opposed to the authoritarian state and the rule of an elite…” – Alan Bullock

och har ett antal gemensama mål t.ex. att eliminera alla demokratiska vinningar som t.ex. proletär demokrati i landet, d.v.s. arbetarpartier och självständiga fackföreningar som exempel, samt att nå makten i landet. Någon sammanhängande ideologi är svårt att hitta även fast de hade ett antal idéer som t.ex. det ”rena blodet” och ”folksjälen”, men det främsta målet var tydligen att nå makten.

”Nationalsocialismen har aldrig haft en doktrin i den bemärkelsen att problem eller detaljer har diskuterats. Den har eftersträvat makten. Först därefter kunde ett program genomföras eller överhuvudtaget uppställas. När vi har tillfrågats om hur vi har tänkt oss lösningen av det ena eller andra problemet så har vi svarat att det vet vi ännu inte. Vi har visserligen haft planer men inte velat utsätta dem för offentlig kritik. När någon i dag frågar oss hur vi tänker oss det nya Europa så måste vi säga att det vet vi inte. Vi har visserligen ett begrepp om det, men om vi kläder det i ord så väcker det genast fiendskap mot oss och ökar motståndet. När vi väl har makten så ska man få se – och vi ska också få se – hur vi kan använda den….” -Goebbels

”Under valkampanjen vägrade Hitler att skissera något program för sin regering. I München sa han: ”Om man i dag frågar oss om denna rörelses program kan vi summera det i några allmänna satser: program tjänar ingenting till, det är kraften till beslutsamhet som är agörande. – Därför är första punkten i vårt program: Bort med alla illusioner!” (24.2. 1933.)” – Alan Bullock – Hitler, En studie i tyranni

”Revolutionen är inget permanent tillstånd, den får inte göras till ett varaktigt tillstånd. Man måste leda över revolutionens frivordna ström i evolutionens säkra kanal. – Man får därför inte avsätta en ekonom, om han är en god ekonom, om han är en god ekonom även om han ännu inte är nationalsocialist. Allra helst inte om nationalsocialisten som man sätter i hans ställe inte alls förstår ekonomi. […] – Programmets idéer förpliktar oss inte att handla som narrar och omstörta allt, utan klokt och försiktigt förverkliga våra tankegångar.”- Adolf Hitler – ”Hitler, En studie i tyranni”

I sitt främsta mål att nå makten i landet var det också nödvändigt att spela på de nuvarande politiska strömmningarna och man visste att för att kunna få någon chans att på demokratisk väg nå makten så måste man få till sig mellanskikts- och småborgargrupperna och mobilisera dem. Där till kom en retorik som vände sig emot storkapitalet och bankerna för att blidga och fånga in småborgarna, det är också i retoriken om ekonomin som ordet ”revolution” flitigt används. Samt behöll man en del revolutionära idéer i sitt gamla program från den tiden då partiet endast bestod av ett fåtal individer.

”Åtskilliga av partiprogrammets punkter var uppenbarligen bara ett demagogiskt försök att vädja till stämmningen hos de lägra klasserna vid en tidpunkt när deras ekonomiska situation var mycket besvärlig och de därför var mottagliga för radikala och till och med socialistiska idéer. Punkt 11 krävde exempelvis att alla inkomster som inte var förtjänade genom arbete skulle tillfalla staten, punkt 12 att trusterna skulle socialiseras, punkt 13 att staten skulle dela storindustriernas vinst, punkt 14 att jordräntor och spekulation i jordområden skulle förbjudas. Punkt 18 krävde dödsstraff för förrädare, ockrare och profitörer och punkt 16, som önskade ”en sund medelklass”, hävdade att de stora varuhusen skulle komma till allmän nytta och mot en billig penning hyras ut till små köpmän. Sådana krav hade tagits med på enträgen begäran av Drexler och Feder, som av allt att döma uppriktigt trodde på ”socialismen” i nationalsocialismen. Det var de idéerna som Hitler skulle känna sig besvärad av när de stora industrifursterna och jordägarna började ösa pengar i partiets kassaskrin, och naturligtvis gjordes aldrig någonting för att förverkliga dem.” – ”Det Tredje rikets uppgång och fall” av William L Shirer

Efter ett tal 1933 där Hitler förkunnade att den ”politiska makten måste vi erövra snabbt och med ett slag. På det ekonomiska området är andra utvecklingprinciper utslagsgivande”(Tal 13.7. 1933) så ersatte man en rad personer på viktiga poster för att hindra en forsatt utveckling av en ”Andra revolution”, däribland ersatte man Hugenberg som ekonomi och handelsminister med Dr Schmitt som var chef för Tysklands största försäkringsbolag. Feder gjordes till understatssekreterare. Keppler blev den som avgjorde de ekonomiska frågorna, och några månader efter kom kampförbundet av medelklassens köpmän att upplösas. Och Hess kom den 7 Juli att sätta ett förbud mot partimedlemmar att vidta någon aktion mot varuhus och liknande företag. Det är också här problemet uppstår för de som vill framstå fascismen som en allt i genom revolutionär rörelse, eftersom fascismen inte gör någon revolution i det avseendet att revolutionen bidrar till att en ny klass tar makten eller utformar en ny samhällsstruktur som i fallet med den amerikanska revolutionen och den franska revolutionen. Jämförelser har gjorts men de hänvisar till ytliga företeelser som retorik, och med tanke på fascismens förhållning till retorik skall man nog inte ha allt för mycket förhoppningar om att den är ärlig. Revolutionär retorik behöver inte betyda revolutionär rörelse. Retorik mot storföretag behöver inte betyda att storföretagen nyttjades av fascismen. Vad den möjligen kan tillmälas är en slutgiltig och våldsam lösning på en längre kontrarevolutionär utveckling.