Den svenska högern har alltid haft en blind fläck när det gäller supermakten USA. En sund och konsekvent kritik av supermakten har aldrig varit ett naturlig alternativ, mycket kanske för att det setts som ett taktiskt val eftersom USA ses som den främsta marknadsekonomiska landet. USA har under historiens gång fungerat som en symbol för värderingar och politik som stått nära den svenska högern.

När det gäller våra största borgerliga organisationer så kan vi ta Folkpartiet som exempel. Sven Wedén som var folkpartiledare 1965 menade att det inte var USA som var den aggressiva parten i Vietnamkriget och beskrev dess roll som defensiv. En sådan analys skulle enkelt kunna fnysas bort som stolligheter men det visar på vilken ställning man hade gentemot stormakten USA. Fp hade några decennier senare en partistyrelseledamot och ordförande för Folkpartiets Internationella fond (1982-1991), som samtidigt var ordförande för svenska sektionen av Resistance International (1984-1986). RI är en organisation som stött grupper som med våld och terror försökt störta regimer som USA inte gillade (bland annat det högerextrema Contras i Nicaragua och UNITA i Angola). Vad gäller UNITA så försvarade den moderate riksdagsmannen Birger Hagård terrorgruppen och Fria Moderata Studentförbundet bjöd också in UNITA till ett Sydafrikaseminarium 1987. Detta samtidigt som UNITA öppet hade hotat svenska biståndsarbetare.

Vad gäller Moderaterna och Fria Moderata Studentförbundet så ingår bägge i varsin international (IDU resp. IDYU) med allehanda f.d. terrorgrupper (ex. ADN i Bolivia -den förre militärdiktatorn Hugo Banzers parti, ARENA i El Salvador -som var dödskvadronernas parti under inbördeskriget, RENAMO i Mocambique -en USA-stödd terrorgrupp, DTA i Namibia -det apartheidparti som styrde Namibia under den sydafrikanska ockupationen). Varför ingen kritik eller avstånd ännu inte har givits från dessa två svenska höger-organisationer är intressant men också mycket tragiskt.

När Mauricio Rojas (fp)intervjuades i Metro (041227) så kallade han de svenska exilchilenarna för omogna för att de inte uppskattade massmördaren och tillika diktatorn Pinochets styre i Chile. Detta drog upp en mörk historia för de svenska liberalerna som hyllade diktatorn Pinochet men som idag ses som högst pinsam. Ett exempel på Pinochet-stöd kom från moderaten Patrik Gyllenhammar som stödde ”militärt ingripande mot politiker” i både Spanien 1936 och Chile 1973. Inga seriösa avståndstaganden eller självkritik vad gäller Pinochet-stödet har vad jag märkt inte förekommit. Vilket naturligtvis gynnar liknande uttalanden som Rojas.

Ett annat mer samtida exempel är ju naturligtvis Irakkriget, där praktiskt taget hela svenska högern förvandlades till bombliberaler och hyllade USA:s invasion av landet Irak (som de civila offren nu kommit upp i över 600 000). Som ett klart exempel på att svälja USA-agitation får högerprofilen Per Ahlmark stå för som i DN (030125) skrev:

Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber. Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats.

Alhmark har stått för en blåkopiering av USA-agitation och nu så här i efterhand blir det hela väldigt pinsamt för Alhmark som inte fick se Saddams påstådda massförstörelsevapen.

Likt bombliberalerna inom MUF idag försvarar invasionen av Afghanistan och Irak, så försvarade Moderata stundförbundet USA:s invasion av Grenada 1983. Ingen som helst kritisk analys eller avståndstagande där heller. Istället kan vi läsa av den dåvarande ordförande i MUF, Christofer Fjellner proklamera:

USA har mer än något annat land stått upp för idén om universella mänskliga rättigheter och det liberala demokratiidealet. Genomgående har amerikansk utrikespolitik under efterkrigstiden präglats av övertygelsen om demokratins företräde framför diktaturen, och att i den kampen måste man välja sida. Den amerikanska utrikespolitiken har även gång på gång visat sig villig att sätta kraft bakom orden och visa äkta solidaritet.

I dessa sammanhang är det intressant att även citera från Amnesty:

School of the Americas i Georgias (som nu är flyttad och omdöpt) utbildade 58 000 latinamerikanska soldater. De latinamerikanska länderna tenderar att skicka flest soldater till den amerikanska militärutbildningen under perioder då grova brott mot de mänskliga rättigheterna pågår i landet. (Amnesty Press #5/1998)

Efter påtryckningar släppte Pentagon 1996 de manualer som användes i skolan fram till 1991. Den mest uppmärksammade är ”Human Resource Exploitation Manual” och sattes ihop 1983.
Där rekommenderas bland annat att man arresterar de misstänkta tidigt på morgonen, tar av dem nakna och håller dem isolerade. De ska berövas all slags rutin vad gäller sömn och mat och förhörsrummen ska sakna fönster och toaletter. För att bryta ned den arresterades motståndsvilja rekommenderar manualen utmattning, extrem hetta, kyla, svält, sömnlöshet, sanningsdroger hot om fysisk smärta och till och med mord.
Manualen bryter mot en rad såväl amerikanska lagar som internationella fördrag, men trots tre officiella undersökningar har inte någon funnits ansvarig för dess innehåll. (Amnesty Press #5/1998)

Detta är naturligtvis bara en bråkdel av det brott som USA fört mot Mänskliga Rättigheter och folkrätten. USA är det land som överträffar alla länder vad gäller som terroriststat och är faktiskt det enda landet som har fördömts av internationella domstolen för att ha fört internationell terrorism.

Istället för att vara konsekvent vad gäller fördömande av invasion/ockupation av suveräna länder, brott mot mänskliga rättigheter etc. så fortsätter den svenska högern att försvara USA:s utrikespolitik på samma sätt som de svenska stalinisterna försvarade Stalinsovjet under 60 & 70-talet.