Argumentet: ”Ju mer jämställda samhällena är desto mer ökar skillnaderna mellan könen

Ursprung: Kommer från vetenskapliga psykologiska rapporter men används ofta av antifeminister i debatt emot jämställdhet och feminism.

Ja det är sant att ju mer jämställt samhällena är så ökar skillnaden (se exempelvis den vetenskapliga rapporten av Stoet och Geary den 14/2 2018 med titeln ”The Gender-Equality Paradox in Science, Technology, Engineering, and Mathematics Education [min anmärkning: STEM]”1) . Men fungerar det utfallet som ett argument mot feminism eller jämställda samhällen? Det handlar om en korrelation. En korrelation behöver inte betyda kausalitet. Varpå det är av vikt att lyfta upp orsakerna till sambanden.

Först lite om Jordan B Peterson. Han är djupt ohederlig i debatt. Peterson är annars en typisk livscoach, som erbjuder konkret hjälp till människor att ta tag i sina liv och i bästa möjliga mån förbättra sin situation. Det bör inte finnas något tvivel om att Peterson hjälpt många till att få bättre kontroll över sig själva, liksom många andra självhjälpscoacher i en tid av hyperkonkurrens. Tyvärr väljer han samtidigt att baka in sin livscoaching med en propagandistisk agenda över att försvara hierarkier och använder det å ena sidan som ett argument mot att vi människor till betydande del är sociala och kulturella varelser, och därmed poängterar de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, och å andra sidan påpekar han att det inte är något problem om skillnaderna ökar i och med jämställda samhällen. I SVT:s Skavlan argumenterar han mellan dessa två positioner; Å ena sidan kan faktumet användas som ett negativt argument emot feminism, å andra sidan som ett positivt argument för att det är betydande biologiska skillnader mellan män och kvinnor (och därav positivt med feminism). Dock aldrig på samma ställe i debatten. Det blir förvirrande för läsaren eller tittaren. Paradoxen används både för och mot feminism. Denna förvirring är inte något nytt, utan typiskt för Jordan B Peterson. Argumentationen, eller debatt-tekniken, går ut på att vara ambivalent, otydlig eller motsägande för att göra antydande poänger som motparten lockas att argumentera emot och faller därmed i fällan där intervjuaren eller debattmotståndaren försökt klargöra vad Peterson egentligen menar. Jordan B. Peterson hänvisar då till sakens ambivalens och motsats och framställer då sin motpart som ohederlig för att vilja sätta ord i hans mun, varpå han framställer sig som den logiska och rationella parten i en försvarsposition. Vid ett tillfälle i Skavlan försökte han även förneka sin konservativa agenda, eftersom en sådan agenda skulle hota hans retorik av en objektiv vetenskapsman (vid ett annat tillfälle är han tvärtom öppen med sin konservativa agenda). Det är en manipulativ debatteknik där Peterson istället för en diskussion med argument försöker vinna genom retorik.

Nu till själva paradoxen av att mer jämställda samhällen har högre skillnader mellan könen. Det kan finnas en mängd olika orsaker till sambandet. Antifeminister syftar enbart till en av dessa hypoteser nämligen den reduktionistiska evolutionärbiologiska hypotesen. Den menar att män och kvinnor ärver ett beteende kodade i våra gener från den tiden då vi levde i jämställda jägarsamhällen, som nu blommar ut när våra moderna samhällen blir mer jämställda, nu när individen blir återigen fri att välja efter sina genetiska drivkrafter. Så vad är problemet? Antifeministerna använder alltså denna hypotes som ett argument emot feminism och emot jämställda samhällen, samtidigt som hypotesen uttryckligen beskriver hur individen frigörs i just jämställda samhällen. Antifeministernas argument fungerar alltså paradoxalt som ett argument för feministiskt politiskt reformarbete.

När vi exempelvis läser den vetenskapliga rapport om paradoxen som jag hänvisade här ovan av Gijsbert Stoet (Leeds Beckett University) och David Geary (University of Missouri) kan förklaringen till varför fler kvinnor i ojämställda länder läser STEM-utbildningar ligga i att det är en relativt enkel väg till ekonomiskt oberoende för att frigöra sig från män eller fattigdom. Ju mer jämställt landet är ju mindre tvingad blir kvinnan att söka vägar till ekonomiskt oberoende genom STEM-utbildningar. När antifeminister använder denna paradox som ett argument emot feministisk reformarbete och därmed jämställda samhällen så fungerar argumentet som ett försvar av samhällen som förtrycker kvinnor. Det är därför Jordan B Peterson är noga med att hoppa mellan slutsatserna för att i andra sammanhang ta avstånd från jämlika och jämställda samhällen. Något annat som är värt att nämna är att det inte finns någon avsevärd skillnad i den mätbara datan i förmågorna hos eleverna eller studenterna i exempelvis naturvetenskap eller matematik mellan könen. Det betyder att kvinnor i mer jämställda länder väljer andra utbildningar än STEM, förmodligen för att de har den sociala och ekonomiska tryggheten att göra det i välfärdsstater.

Vi återgår till hypoteserna till paradoxens orsaker. De vetenskapliga psykologiska rapporterna säger alltså inte något specifikt om reduktionistisk evolutionsbiologiska drivkrafter, det kan vara så att de existerande sociala och kulturella könsnormer vilka befinner sig i samhället också existerar i jämställda välfärdsstater. Om de förtryckande strukturerna i manssamhällen minskar, vilka ökar valfriheten för kvinnor i form av val till karriär och utbildning, så påverkar det inte nödvändigtvis de heterosexistiska könsnormerna. Det ena utesluter alltså inte det andra, varpå paradoxen inte fungerar som ett argument emot feministiskt reformarbete för att bekämpa förtryckande könsnormer. Det paradoxen kan visa är i själva verket att vi som människor hamnar djupare i kulturella normstrukturer ju mer valfrihet vi skaffar oss i form av ekonomisk trygghet. Våra intressen och önskemål får mer spelrum, vilka i sig är påverkade av kulturella normer. Detta utesluter naturligtvis inte att biologiska skillnader också har sin roll i mänskliga beteenden, men biologisk forskning, även inom evolutionsbiologi så som tvillingstudier visar att mänskligt beteende är komplext och påverkat i hög grad av vår omgivning medan fysiska egenskaper (så som hårfärg, ögonfärg, längd) och funktionsvariationer så som ADHD och autism mer är styrda av genetisk ärftlighet.

Slutsatsen är att paradoxen inte fungerar som ett antifeministiskt argument av två anledningar: (1) den är motsägande utifrån ett antifeministiskt perspektiv då det fungerar som ett argument för feministisk reformarbete och (2) den säger ingenting angående de reellt existerande könsnormerna hos de jämställda länderna enbart att valfriheten ökar.

 

Vidare läsning:

The Atlantic https://www.theatlantic.com/science/archive/2018/02/the-more-gender-equality-the-fewer-women-in-stem/553592/

1http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/0956797617741719?journalCode=pssa