”I’d like the country I grew up in. It was a good country. I lived in Washington, D.C., – 400,000 black folks, 400,000 white folks, in a country 89 or 90 percent white. I like that country.” – Pat Buchanan

”Race matters. Ethnicity matters. History matters. Faith matters. Nationality matters. While they are not everything, they are not nothing. Multiculturalism be damned, this is what history teaches us.” – Pat Buchanan

Den 1:a september år 1939 gick Nazityskland in i Polen, och två dagar senare deklarerade Storbritannien krig mot Nazityskland. Andra världskriget startade.

Patrick Joseph ”Pat” Buchanan är en av de konservativa presidentkandidaterna i USA (fick 0,4 % av rösterna år 2000), och har varit politisk rådgivare till personligheter som Nixon och Reagan. Nu spenderar han dock sin tid som politisk kommentator i TV och radio, och som författare. På sin blogg publicerade han sedan en bloggpost som ifrågasätter den vedertagna bilden av nazismen som glorifierande av krig och våld. Han har också skrivit en bok som kom ut ifjol under titeln ”Churchill, Hitler and the Unnecessary War”. Buchanan menar nämligen att Andra världskriget kunde ha undvikits om Storbritannien inte deklarerat krig mot Nazityskland 1939. Och som hängiven konservativ isolasionist tycker Buchanon att USA kunnat stå utanför kriget. Hitler skulle ha låtits expandera sitt lebensraum i öst.

Buchanon skriver på sin blogg:

”where is the evidence that Adolf Hitler, whose victims as of March 1939 were a fraction of Gen. Pinochet’s, or Fidel Castro’s, was out to conquer the world?”

Buchanon hänvisar ju till att att sudettyskarna, och medborgarna i fristaden Danzig, ville tillhöra Tyskland. Då var ju allt frid och fröjd, eller? Vid tillfället var nämligen nazisterna rädda för deklarerande av krig skulle leda till oro bland den egna befolkningen, och Hitler gjorde ett antal offentliga uttalanden där han förnekade att han ville ha krig:

”Det nationalsocialistiska Tyskland önskar fred i enlighet med sin djupaste grundade och övertygade livsåskådning… Hur skulle jag kunna önska något annat än lugn och fred? Om man då invänder att detta endast är ledningens önskan, så måste jag svara att om blott ledningen och de styrande vill fred, så har folket hittills aldrig önskat krig. Tyskland behöver fred och vill ha fred.” [Hitler i riksdagen den 21 maj 1935, ’Dokumente, Berlin 1937, vol. 3, s. 74’]

”Vi har inga territoriella krav i Europa” [Hitler i ett riksdagstal den 7 mars 1936, ’A.a. vol. 4 ]

Hitler deltog till och med i en intervju med en fransk journalist den 19 november 1933 där han sa att det var en: ”förolämpning att i fortsättningen tillvita mig att jag vill ha krig” [’V B, 23-11-1933. Cit. ur Domarus, 1962, vol. I, s. 333’] Innebär dessa offentliga uttalanden från Hitler att han egentligen var en fredens man? Att nazisternas radikalkonservativa fallenhet för krig och våld, som vi kan läsa i Hitlers bok ”Min kamp” (läs exempelvis avsnittet där H. förklara att nazisterna måste kolonisera ny mark och att Tyskland vara en världsmakt, s. 572-573) försvunnit?

I Sportpalatset den 26 september 1938 höll Hitler ett offentligt tal för att lugna Storbritannien:

”Jag är tacksam mot herr Chamberlain för alla hans ansträngningar. Jag har försäkrat honom att tyska folket vill inget annat än fred. Men, jag har också förklarat för honom att jag inte kan gå över gränsen för vårt tålamod. Jag har vidare försäkrat honom, och jag upprepar det inför er, att när detta [sudettyska] problem är löst finns det inte längre något territoriellt problem för Tyskland i Europa.”

Det är alltså klart att man inte skall ta Hitlers offentliga retorik på så fullt allvar, som västländerna tyvärr gjorde, och som Buchanan ännu verkar göra. Redan under sommaren 1936 skrev nämligen Hitler ett PM som förklarde att:

”Den tyska armén måste inom fyra år vara färdig för aktion. Det tyska näringslivet måste inom fyra år vara färdigt för krig.”[TWC, vol. XII, s. 439]

Inom fyra år (1939) gick den tyska armén in i Polen. Året innan höll Hitler ett hemligt tal inför ca 400 journalister och förläggare i Bruna huset i München:

”Det var av tvång som jag i många år endast talde om fred. Det var på den tiden nödvändigt att successivt omstämma det tyska folket psykologiskt och långsamt klargöra för det att det finns saker som, såframt de icke kan genomföras med fredliga medel, måste genomföras med våldsamma. Men det var också nödvändigt att inte bara propagera för våldet i och för sig, utan också inför tyska folket ställa vissa utrikespolitiska företeelser i en sådan belysning att folkets inre röst så småningom av sig själv skulle börja ropa på våld.” [VfZ, 1958, nr 2, s. 182]

Cirka en vecka efter krigsutbrottet möter Hitler upp sina militära överbefälhavare i Brechtesgaden där han erkänner att han redan i våras samma år fattat beslutet att ”göra upp med Polen” (SIC!), och att han nu var rädd för att ”någon fähund i sista minuten ska lägga fram ett medlingsförslag”. Vidare förklarar han att han kommer att ge ett:

”propagandaskäl till att utlösa kriget, likgiltigt om man tror på det eller inte. Segraren tillfrågas aldrig efteråt om han sade sanningen eller ej. När man börjar eller för ett krig gäller det inte rätten, utan segern. Slut hjärtat för medlidande. Gå brutalt till väga… Den starkare har rätt. Största hårdhet.” [IMT, vol. XXVI, s. 338, 343 och 523]

Pat Buchanan tror dock på Hitlers propagandaskäl, trots att Tyskland till slut blev förloraren. Buchanan:

”Hitler had never wanted war with Poland, but an alliance with Poland such as he had with Francisco Franco’s Spain, Mussolini’s Italy, Miklos Horthy’s Hungary and Father Jozef Tiso’s Slovakia.”

Uppenbarligen ville Hitler, enligt egen utsago, starta krig året 1939 innan krigsutbrottet. Dock skall man påpeka att Hitler inte alltid velat ha krig med Polen, länge vill nazisterna att Polen skulle bli en marionettregim så som Mussolinis och Francos, mot ett framtida kolonialkrig mot Ryssland och de omkringliggande länderna i öst. Polens utrikesminister kunde dock inte gå med på ett sådant avtal med Tyskland på grund av den inhemska opinionen med minne från första världskriget. Därav tvingades Polen ingå ett alliansavtal med Storbritannien, för att försäkra sig att Tyskland inte annekterar Polen.

Hitlers svepskäl, eller propagandaskäl, att gå in i Polen visade sig alltså bli fristaden Danzig i Polen, en stad som stod under Nationernas Förbund men hade egen konstitution och parlament där nazisterna vunnit makten samtidigt som i Tyskland. Hitler hade redan från början planerat ett expansionskrig i öst, och räknade främst med de ryska jordbruken. Huvudfienden till en sådan expansion visade sig ligga hos Storbritannien, och Frankrike. Att påstå att Hitler inte ville ha krig är således absurt av många anledningar, däribland att en kolonisering varit en självklarhet sedan Hitlers blev maktfaktor inom NSDAP. Hitler ville även skydda det viktiga industriella området Ruhr, genom att annektera Nederländerna och Belgien, något som Storbritannien aldrig skulle ha tolererat.

Det är slutligen intressant att se hur konservatismen fortfarande bär skuld av fascismen. Hur konservativa än idag kan övertyga sig om att ”bolsjevikerna” var det verkliga hotet före andra världskriget, inte fascismen. Buchanan:

”A hundred million Christians were under the heel of the most barbarous tyranny in history: the Bolshevik regime of the greatest terrorist of them all, Joseph Stalin.”

Läs också Megan Carpentiers kritik mot Pat Buchanan: ”Why the hell does MSNBC give a Nazi apologist a national platform to spout this drivel? ”