Påven Benedictus predikar i ett tal om att det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet, som att rädda världen från miljöförstörelse.
Man kan som Lars Gårdfeldt i sin avhandling ”Hatar Gud bögar?” prata om två begrepp som figurerar som förklarande orsaker, och det är den så kallade genuspelagianismen och reproduktionsantropologin. Dessa begrepp har en människosyn som utgår ifrån att människan producerar sitt eget människovärde. Låt så vara med goda gärningar (den ursprungliga pelagianismen) eller producerandet av ett bestämt genus (den samtida). Enligt denna människosyn kan alltså människor inte förtjäna ett människovärde om de inte lever upp till normen. Människovärdet inom pelagianismen är alltså inte givet i människan självt; utan i hennes gärningar.
Här har Kyrkan, speciellt den romersk-katolska, visat upp ett exceptionellt motsägelsefullt förhållningssätt efter att ha förklarat pelagianismen kätterskt redan år 430 e. Kr. (3:e ekuminiska konciliet i Efosos). Men ändå så har den romersk-katolska kyrkan på genuspelagianistiskt maner systematiskt uteslutit transexuella personer i ett resonemang som bygger på genusproduktion.
Bland annat så fastslog Vatikanen i ett dokument år 2003 att registrering av kön i kyrkliga böcker inte får ändras i efterhand. Även vardaglig misshandel av hbt-personer ter sig som om gärningsmännen utgår ifrån genuspelagianism – att de misshandlade upplevts bryta mot sin könsroll. På det sättet fungerar den kyrkliga genuspelagianismen som ett institutionellt förtryck och som en uppvigling till fötryck genom dehumanisering.
Men genuspelagianismen är inte den enda förklaringen till varför ett religiöst samfund kan resonera kring homosexuella.
Mary Douglas försöker i sin bok ”Purity and Danger” visa att uppfattningen om att vissa saker, handlingar eller fenomen skulle vara ”smutsiga” eller ”farliga” inte härrör från att de har en koppling till sjukdomar (bakterier, virus) utan att de bryter mot den upplevda ordnings kategoriseringen av världen. Exempelvis upplevs tvillingar som farliga i vissa kulturer eftersom de bryter mot regeln att en människa kan födas från en moder. Grisen menar Douglas undviks som föda för att det var svårt att ordna den i en kategori djursort.
Dessa ordningsregler kunde självklart få digra konsekvenser för individen. På vissa ställen dödade man tvillingarna för att upprätta ordningen igen. Men på vissa ställen ansåg man tvillingarna som heliga och särskilt nära det gudomliga, anledningen till dessa skillnader är att eftersom de inte går att ordna i särskilda kategorier så hamnar de i ett mellanskede och på det sättet blir i kontakt med det gudomliga på ett mer betydande sätt – därav kunde de bli upplevda som en fara för samhället och antingen dödade eller integrerade i samhällets hierarki.
På det sättet skulle man kunna anta att uppfattningen om homosexuella handlingar som handlingar i ett farligt mellanskede är en restprodukt från primitiva kulturers ordningssyn på världen.