Med en allt mer marknadsanpassad välfärd får vi också nu se konsekvenserna i en allt mer rasande fart.

Ali Esbati sammanfattade skandaler till följd av nyliberala omstruktureringen av samhället, vi kan läsa i Dagens Nyheter om ett privat drivet äldreboende där profitmaximerandet lett till att vården satts åt sidan, personalen berättar om hur ”allt som kostar ifrågasätts” (till och med saker som fungerande lampor och sängar), en patient fick ligga på golvet i flera månader för att det saknades sängar.

Utifrån vad vi kan läsa i artikeln på Dagens Nyheter handlar det inte om slarv eller okunnighet från företaget, utan om en medveten strategi för att spara på verksamheten för att maximera profiten. En fullständigt simpel ekonomisk lag inom kapitalism, och något som bör vara en insikt hos alla nu när allt fler vård- och omsorgsboenden och andra välfärdsfunktioner tas över av privata företag. Företaget som driver även detta äldreboende är Carema, ett företag som driver ett 20-tal vård- och omsorgsboenden bara i Stockholm.

Flera av de anställda på boendet i Järfalla sa till Dagens Nyheter att: ”fokus har flyttats från vården till kapitalet”. Och som sagt att fokuset ligger på kapitalet hos privata företag är inte något konstigt då det är samlandet och ökandet av kapitalet som är drivkraften i alla privata företag. Det betyder att privat företagsamhet, alltså marknadskrafter per definition inte passar enligt den funktion vårdboende och omsorgsboende har för samhället. Här har professor i statsvetenskap Marie Demker förklarat det bra:

”När marknadslösningar införs på områden där inte den s k kunden har något reellt val och där företaget inte tar någon ekonomisk risk genom att bete sig illa mot kunden, ja då lämnar vi ett samhälle som tar ansvar för sina medborgare, oavsett dessa medborgares egna resurser. Alltså, när det är en marknadsfråga att få en ambulans till akuten när man håller på att dö – ”kunden” kan inte välja, ambulansföretaget snarare vinner än förlorar på att låta bli att köra patienten och sjukhuset får en utgift mindre att bokföra.”

Det är naturligtvis inte bara inom vården och omsorgen vi ser privatiseringens konsekvenser, utan även i kommunikationen i landet i form av en försämrad tågtrafik. Mikael Nyberg (som snart kommer ut med en bok i ämnet) skrev en intressant artikel om detta i Aftonbladet kultur:

”Redan på 1800-talet stod det klart att tågtrafiken inte fungerar utan planhushållning i någon form. Men 1988 påbörjade Sverige, påhejat av kommissionen i Bryssel, som första land i Europa en upplösning av den statligt samordnade järnvägen. Hädanefter skulle marknadsmekanismer och prissignaler styra.
Det gick som det gick.
– Det är misär, berättar en reparatör på Stockholms Central för mig. Här funkar ingenting. Man struntar i regler och lagar och allting.
Så kallade indirekta underhållskostnader har mer än fördubblats på sju år. Färre är ute på banvallarna och byter kontaktledningar och växlar, fler sitter på kontoren och räknar på kontrakt.”

Men hur kan det då komma sig att privatiseringarna fortsätter? Varför fortsätter denna nyliberala omstrukturering av viktiga samhällsfunktioner, när vi vet att nyliberal ekonomiteori dödsförklarat efter de senaste finanskriserna? Nyliberalism, den ideologiska byggnationen för ett försvar av en ökad marknadsanpassning är död, men den fortsätter ändock att verka och utvecklas. Tidskriften Brand hade ett specialnummer om detta fenomen för ett tag sedan:

”nyliberalismens ideologiska kärna är borta, varför lyckas då inte ett nytt mittfält träda fram? Varför får inte den diskursiva förskjutningen till vänster motsvarande resultat i praktiken? Svaret är delvis att det nyliberala projektet varit långt mindre ideologiskt än dess kritiker hävdat. Teori och ideologi används för att skapa nyliberala ideologier och aktivister, men det är inte genom en övertalning med argument som subjekt förändras eller gränserna för vad vi uppfattar som möjligt förskjuts. Dessa grundläggande förändringar genomfördes mer genom handlingar än ideologi. Nyliberalismen omorganiserar materiella processer och frambringa den social verklighet som dess ideologi påstår redan existerar. Den försöker skapa sina egna förutsättningar.” (Källa: Livet i limbo, Brands specialnummer, svensk översättning av artikeln ”Life in limbo” från tidningen Turbulence)

Argumenten/ideologin för den nyliberala omstruktureringen har grusats och avslöjats, men de föregicks av de materiella processerna. Vad som krävs idag är handling för att slutligen ta död på den odöda liberalismen, en omstyrd väg till andra processer som inte styrs och dikteras av näringslivet och dess inneboende drivkrafter.

I Värmland uppmärksammades privatiseringen av den ambulansvård som finns i Arvika, den hade gått till stockholmsföretaget Samariten, detta samtidigt som landstinget tar bort akutreservambulansen som räddar ett flertal liv varje år. Välfärden försämras hand i hand med en ökad privatisering.