En spännande och mystisk utställning där man kan delta i en konstnärlig ”arkeologisk” upptäcktsfärd med hjälp av artefakter avtryckta, broderade, och skulpterade från en bortglömd mänsklig civilisation där tingens relation till dess tidsmässiga sammanhang är okänd.
Torn-liknande byggnader i lerskulpturer, som symboliska variationer av Babels torn, ömsint placerade i hattlådor. Bar denna bortglömda civilisation sin teknologiska hybris som kronor?
En gigantisk broderad sax i mänsklig storlek, är det en symbolisk reflektion av en kultur som dyrkade verktygen i sig själv?
En röd tusch som följer upptäckta broderimönster som om betraktaren/arkeologen desperat försöker finna djupare mening i mönstret, likt Ariadne i labyrinten, men finner aldrig ut ur den.
Ett antal uppradade ler-tavlor som påminner om antika ler-tavlor med okänd skriftkonst som vi inte ännu lyckats översätta, men som vid en närmare blick visar sig vara tavlor med samma alfabet-symbol avtryckta gång på gång på varsin tavla. Hade civilisationen en litteratur som lämnat språkets funktion…
… till fördel för en splittrad atomistisk verklighet där enskilda bokstäver blivit mer intressanta än sammansatta meningar? Där verktygens konturer är mer intressanta än själva verktyget och dess produkt? Där teknologins hybris bars med stolthet? En bortglömd civilisation av yta, vars kultur saknade strävan efter djupare mening i tillvaron än verktyg, teknologi och cirkulära upprepande mönster? Eller är det vi som betraktare/arkeolog som missuppfattat denna kultur som ”ytlig”, ”repetitiv” likt den västerländska koloniala blicken gjort i århundraden när den upptäckt bortglömda civilisationer i andra ”främmande” länder?
Information: Vernissage på Konstfrämjandet Värmland, Bergslagsgatan 11 i Karlstad 31 jan – 8 feb år 2020