Homo-, bi-, transsexuella personer har genom historien utsätts för ett institutionaliserat och individuellt förtryck, som än idag låter sig finnas i våra samtida moderna samhällen. Lars Gårdfeldt ger i sin avhandling ”Hatar Gud bögar?” en genomgående förklaring av olika människosyner som ligger bakom det förtryck och ojämlikhet som riktats mot hbt-personer.

Centralt är det två begrepp som figurerar som förklarande orsaker, och det är den så kallade genuspelagianismen och reproduktionsantropologin. Dessa två begrepp hänger samman därför att de bägge har en människosyn som utgår ifrån att människan producerar sitt eget människovärde. Låt så vara med goda gärningar (den ursprungliga pelagianismen) eller producerandet av ett bestämt genus (den samtida). Enligt denna människosyn kan alltså människor inte förtjäna ett människovärde om de inte lever upp till normen. Människovärdet inom pelagianismen är alltså inte givet i människan självt; utan i hennes gärningar.

Här har Kyrkan, speciellt den romersk-katolska, visat upp ett exceptionellt motsägelsefullt förhållningssätt efter att ha förklarat pelagianismen kätterskt redan år 430 e. Kr. (3:e ekuminiska konciliet i Efosos). Men ändå så har den romersk-katolska kyrkan på genuspelagianistiskt maner systematiskt uteslutit transexuella personer i ett resonemang som bygger på genusproduktion.

Bland annat så fastslog Vatikanen i ett dokument år 2003 att registrering av kön i kyrkliga böcker inte får ändras i efterhand. Även vardaglig misshandel av hbt-personer ter sig som om gärningsmännen utgår ifrån genuspelagianism – att de misshandlade upplevts bryta mot sin könsroll.

Anledningen till varför denna människosyn kan leda till sådana extrema uttryck beror på den dehumanisering som kommer ifrån den värderelativisering som pelagianismen innehåller. Vi kan alltså se genuspelagianismen både i det institutionella förtrycket inom kyrkan och ute i vardagslivet i individuellt förtryck.

Reproduktionsantropologin fokuserar dock mer på den praktiska produktionen av könsroll – exempelvis barnalstrandet. Denna syn kunde ses i Nazityskland där homosexuella ansågs vara en fara för statens fortlevnad och världsdominans eftersom, menade de, homosexuella minskade barnalstrandet. Logiskt nog kontrollerade Nazityskland i samband även aborterna.

De förmenta könsrollerna har varit den centrala boven i förtrycket mot hbt-personer och även heterosexuella har fått utstå förtryck om de ha ansetts bryta mot könsrollen – en erfarenhet som även jag fått erfara tyvärr.

Det viktiga man som läsare av ”Hatar Gud Bögar?” får är en strukturering av vad som ligger bakom ett förtryck av hbt-personer eller personer som ansetts som hbt-personer. Med de begrepp Gårdfeldt ger läsaren får vi inte bara veta skillnaden i förtrycket utan även att den inom kyrkan är motsägelsefull.