Sitter och läser det senaste nummret av tidskriften för grävande journalistik, Scoop (#3, 2007), där särskilt en artikel fastnade på näthinnan. Artikeln heter ”Sverige tystnar i takt med privatiseringarna” och är skriven av Hannes Delling.

Delling levererar skrämmande fakta om den nyliberala utvecklingen i landet. Något som jag tidigare diskuterat och skrivit om på denna blogg som just en utveckling av likriktning i snarlikt riktning efter Orwells framtidsbeskrivning ”1984”, om det extremt likriktade övervakningssamhället.

Delling beskriver hur privatiseringarna av den offentliga verksamheten gör att det blir svårare för anställda att ta kontakt med medierna och därmed också försvårar en granskning av vad som sker med skattepengarna.

Problemet ligger i att det för privata arbetsgivare är fullt lagligt att kolla upp vem som i anonymitet gått till media och därefter straffa den personen. Konsekvensen med allt mer privatiseringar inom skolor, omsorg och sjukvård har lett till att Sverige de facto håller på att tystna. Bland annat säger Lennart Lundqvist (professor i statsvetenskap):

”Man kan inte längre låtsas att yttrandefrihet fungerar. Folk är livrädda för att förlora sina jobb och håller käften. Vi kommer att få se färre visslare som säger ifrån. Och det i sin tur öppnar upp för korruption där ledningarna gör vad de vill för skattepengarna. Öppenheten är grundbulten i hela samhället. […] I det privata är man jättebra på effektivitet och att göra saker på konkurrenskraftigt sätt, men man har ingen tradition av yttrandefrihet. Och de kommer inte att frivilligt vända 180 grader. Ju mer det offentliga urholkas desto sämre blir det med öppenheten.”

Inte nog med att det saknas tradition av yttrandefrihet i privata företag utan fackförbundet Kommunal varnar även för att många privata företag aktivt verkar mot yttrandefrihet genom att tvinga antällda att skriva på kontrakt om tystnadsplikt. Något som är förbjudet att göra inom myndigheter och allmänna organ.

Det är ganska lätt att kunna se att marknadsekonomin helt enkelt inte klarar sig själv när det gäller grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Någon fri kapitalism får ju totalt motsatt effekt när det gäller demokrati eftersom den saknar demokratiska instanser och därmed demokratiska traditioner. Därför är avregleringar ett direkt hot mot demokratin och individuella fri- och rättigheter – nyliberalismen är i sin konsekvens en inskränkning av demokratin. Kapitalismen behöver regleras för att någorlunda passa in i demokratiska ramar, där individerna garanteras rättigheter och friheter efter jämlika mått.