HBTQ har plats inom islam. I Koranen och hadither står det att ”sexuell lek” [sexual play: på engelska] är något bra. Det betyder att sex inte behöver utföras i syfte att bli gravid.
I Koranens sura al-Rum (30:22) står det att Gud skapade människan med olika alwan, vilket är ett ord som betyder både ”färger” och ”smaker”. Detta kan tolkas som att människan skapades med olikheter, så som olika sexualiteter.
I Koranens sura al-Nur (24:31 – 24:33) står det att det existerar olika sexualiteter, det står att det finns ”män som inte har behov av kvinnor”, de är alltså inte heterosexuella och är inte fördömda någonstans i Koranen. Homosexualitet, asexualitet och bisexualitet nämns inte.
I muslimsk litteratur finns beskrivet hur profeten Muhammed accepterade män som kallades mukhanath. De var män som ”beter sig som kvinnor”. Idag kanske de hade beskrivits som transpersoner, icke-binära eller homosexuella män.
Profeten Muhammeds fru Umm Salama hade en vän som hette Hit och var en mukhanath. Hit tilläts besöka platser som var avsedda både för män och kvinnor, exempelvis fick Hit besöka de kvinnliga privata rummen i profeten Muhammeds hem.
I berättelsen om Sodom och profeten Lot/Lut som finns både i Bibeln och i Koranen så finns det också försök att hos vissa tolka in homofobiska kopplingar till varför Gud straffade människorna i Sodom. I Koranen står det dock inte att männen i Sodom ville ha homosexuellt umgänge. Det står att de krävde att med våld ha sex med besökarna (som var änglar). Det är inte exempel på homosexuella relationer utan ett exempel på våldtäkt. Våldtäkt handlar om makt, att straffa och plåga ett offer, inte om sexualiteter.
I två hadither bekräftas berättelsen om profeten Lut i Sodom av ängeln Gabriel att Guds straff mot människorna i staden byggdes på andra orsaker än sexualiteter, exempelvis på att människorna i Sodom var själviska, snåla, giriga och ohygieniska.
Källa:
Muslims for progressive values, https://www.mpvusa.org/
Kapitlet “Sexuality, Diversity, and Ethics in the Agenda of Progressive Muslims” av Dr. Scott Siraj al-Haqq Kugle i boken Progressive Muslims (ed. Omid Safi).